Monthly Archives: september 2005

Mysteriet med den försvunna hårborsten

Standard
Av någon outgrundlig anledning har vi bara en enda hårborste i det här hushållet och för några dagar sedan försvann den spårlöst… Vi har, stressade och smått hysteriska, letat högt och lågt efter den på morgnarna men utan resultat. Sanna kom på den lysande idén att vi kunde borsta oss med borsttillbehöret till locktången och det har funkat rätt bra i brist på annat. Ikväll hittade hon dock vår kära hårborste bakom gardinen i vardagsrummet.
 
Att saker försvinner för att sedan dyka upp på de mest underliga platser är inget ovanligt här hemma… badkarsproppen hittade jag i handväskan härom dagen, Sannas tandborste låg gömd under bakplåtarna i underugnen…sådant är ju helt normalt..(?)
 
Episoden med hårborsten fick mig dock att fundera över främst två saker;
 
– Kan man kalla sig ekonomisk (eller snål, välj själv) om man utan tvekan betalar en mindre förmögenhet (i mina mått mätt) för ett par snygga skor men drar sig för att köpa en extra hårborste till ett hushåll på fyra personer?
 
– Vad säger detta om min städning? Jag har dammsugit två gånger sedan borsten försvann men inte sett att den låg bakom gardinen!!! De som känner mig förstår att denna fråga bekymrar mig mest…
 
 
 
 
Annonser

Oj så länge sedan…

Standard
..jag skrivit något här. Nu får jag ta och skärpa till mig lite.
 
Att vara förälder är inte en dans på rosor, tre barn innebär mycket slit och lite fritid det ska man inte hymla med. En hel del irritation och även en del utbrott måste jag erkänna förekommer här hemma då och då. Varje förälder undrar nog någon gång om det verkligen var så lyckat det här med barn…Men igår fick jag frågan av en chattkompis vad som hade gjort mig glad under dagen och svaret var självklart, mina barn! De är ju så fantastiskt underbara mina prinsessor! Så tack till dig som ställde frågan som verkligen fick mig att reflektera över hur tacksam jag är över att de valt just mig till sin mamma…
 
Igår skulle vi baka en chokladkaka jag och småtjejerna. Mjöl och bakpulver yrde runt i köket, Amanda hällde ut grädde på diskbänken och satt glatt mitt i pölen och plaskade. Jag försökte röra om i smeten medan två skedar ideligen stacks ner i bunken och de båda godisråttorna åt smet så det stod härliga till och det var härligt att se dem. Av smeten som blev över blev det i alla fall till sist en fin kaka som vi smaskade på efter bad av små bustroll och helsanering av köket..
 
Och vissa dagar är faktiskt allt så där harmoniskt och underbart som i de amerikanska såporna…barnen är nöjda och glada, Sanna tar självmant fram sina läxor och sätter sig och jobbar med dem vid köksbordet, Elina pysslar med dockorna och sjunger lite för sig själv, nybadad, rosig bebis i pyjamas tultar runt i lägenheten…Då är det lätt att stå med händerna i diskvattnet med ett hjärta som sväller av stolthet och känna sig som världens bästa mamma…
 
Och när en liten Elina i kissobajs-åldern lägger armarna runt min hals och säger; Mamma, jag älskar dig prutt…kan man bli annat än lycklig?
 
Jag har lånat webbkameran av mamma som är på semester på Rhodos så några nya, suddiga bilder på det som finns inom räckhåll (kort sladd) finns att beskåda i fotoalbumet…
 
Sanna går fortfarande på ridskolan på måndagarna och vi brukar titta på när hon rider. Nu är jag väl inte heeelt opartisk men jag tycker att hon rider klart bäst av alla i gruppen, så det så!
 
Jag har gått på buggkurs några gånger nu, jättekul! Några gånger kvar sen är det bara lite övning som fattas…är det någon frivillig som ställer upp? Och ikväll är det terminens andra körövning, ännu en sak som piggar upp i tillvaron! Det blir julkonsert på Sollerön i år igen, new and improved…Två körfester bokades in redan vid första övningen, Gesundakören håller stilen…:o)
 
På fredag ska jag till arbetsförmedlingen, dags att åka in på någon åtgärd så nu är mina "lata" dagar snart över. Vet inte vad det blir ännu men vad som helst ska bli kul, är inte så lite trött på min ständiga semester (ska bli skönt att vila upp sig lite)…
 
En sak som jag tänkt mycket på på sistone är vilket fantastiskt land vi lever i egentligen….Tänk att jag som ensamstående, arbetslös trebarnsmamma kan klara mig så bra som jag gör tack vara vårt sociala skyddsnät. Jag tycker det gnälls och klagas alldeles för mycket faktiskt…underhållsbidrag, barnbidrag, a-kassa, fri läkarvård för barnen, familjeterapeuter som rycker ut tom på helgerna för att hjälpa till när det uppstår konflikter…vad finns det att klaga över, det är ju helt fantastiskt! Hade vi bott någon annanstans hade jag aldrig kunnat komma ur ett destruktivt äktenskap pga att jag varit ekonomiskt beroende så jag är innerligt tacksam för all hjälp som finns att få.
 
Ja det var vad jag hade att förtälja den här gången, mer kommer snart….