Månadsarkiv: oktober 2005

Grattis mamma!!!

Standard
Idag fyller världens bästa mamma år (man talar inte om en dams ålder men det ligger någonstans mellan 45 och 63….)
 
GRATTIS MAMMA!
 
  
 
Massor med kramar och pussar från oss…
 
 
Tyvärr för er som vill gratulera har hon jobbat inatt och ska jobba två nätter till så hon sussar sött mest hela dagen lång..
 
  

Livet leker…nästan..

Standard
Trött och allmänt gnällig tänkte jag hoppa över bloggandet idag då jag helst vill sprida positiva tankar. Men så tänkte jag om; varför inte se bloggandet som ett gyllene tillfälle att minnas allt positivt som hänt idag och på samma gång rycka upp mig själv?
 
Men först ska jag gnälla av mig lite, ni kan dock lika gärna hoppa över det här stycket…
 
Jag är supertrött efter att ha sovit urdåligt igår natt. Skulle helst lägga mig att sova nu men måste tillbringa resten av kvällen med att springa fram och tillbaka till tvättstugan i snudd på snöstorm för att jag inte har råd att skaffa en egen tvättmaskin. Till råga på allt var en av maskinerna i tvättstugan trasig så nu kommer jag ändå ha en full tvättkorg kvar efter att ha släpat in den här omgången för jag ooorkar inte lägga i en omgång till efter den här. Kattjäveln har skitit inne idag igen!! Jag tappade tålamodet med Elina vid matbordet och var inte sådär lugn, sansad och superpedagogisk som jag veeeet att man egentligen ska vara. Dessutom somnade hon innan jag hade hunnit in och kramas och skoja och säga godnatt så nu känner jag mig som en superkass mamma. Sen hittade jag en äcklig elräkning i en pappershög som jag inte hade räknat med, och min budget som redan var mer än ansträngd den här månaden…  Och så skulle jag verkligen behöva en stor kram just nu men har ingen att kramas med… 
 
 
OK, det var det…nu över till det positiva…
 
Idag var ännu en jättebra dag på praktiken. Fick det stora nöjet att medverka på en heldag med naturkunskap och lyssna på två mycket kunniga och intressanta herrar som berättade om massor med spännande saker. Stämningen på skolan är helskön och det är tydligt att såväl lärare som elever trivs otroligt bra, som en av eleverna sa; man uppskattar inte helgerna lika mycket längre, det är knappt man vill gå hem. Det måste väl vara det högsta betyg en skola kan få? Vilken tur att jag får uppleva det!
 
Jag känner att hjärnan sakta men säkert börjar väckas till liv igen och deltog i flera intressanta diskussioner utan att känna mig det minsta bortkommen, tydligen inte så dum som jag ser ut… Dessutom träffar så mycket underbara nya människor!
 
 

 
Amanda och Elina trivs jättebra på dagis och det verkar inte vara några som helst problem med lite längre dagar där. Och vad härligt det är när Amanda kommer springande mot mig och bara skrattar när jag hämtar dem! Elina har knappt tid att följa med hem längre, finns så mycket kul att göra på dagis…
 
Sanna har sjungit glada toner och varit jättego hela eftermiddagen så hon har uppenbarligen inte påverkats av att jag känt mig gnällig. Dessutom erbjöd hon sig att avbeställa sin tidningprenumeration då jag klagade över den bortglömda elräkningen. Vilken tjej!
 
Snart har jag fått undan åtminstone hälften av min megasuperdupertvätthög…
 
Imorgon är det kör, på Torsdag är det dans, yippey!
 
Tänka sig, nu känns det MYCKET bättre!
 
  
 
Älskar min blogg….

Bulor och barnprat

Standard
Efter en aktiv dag med skola/dagis, inköp av vinterskor och Sannas ridskola har nu lugnet lagt sig i vårt hem. Småtjejerna sussar sött och Sanna övar på gitarren i soffan….skönt!
 
Amanda har upptäckt tjusningen i att klättra. På sista tiden hittar man henne både högt och lågt, mest högt…När jag som bäst höll på med middagen klättrade hon upp i kökssoffan för att försöka få tag på katten, tog ett snedsteg och föll så olyckligt att hon med full kraft dunkade ena ögonbrynet i det hårda, kaklade bordet. Resultatet blev en gigantisk bula i regnbågens alla färger….Och på Onsdag är det dags för fotografering på dagis…
 
 
  
 
Det här är inte första gången hon slagit sig rejält; för någon månad sedan halkade hon på det blöta badrumsgolvet och slog i bakhuvudet så hårt att hon svimmade av en stund. Jag blev givetvis livrädd, ringde till mamma som hämtade oss och skjutsade upp oss till akutmottagningen. Tack och lov kvicknade hon till snabbt och vi var väldigt glada även om det nästan kändes lite pinsamt när det äntligen var vår tur att gå in till läkaren och Amanda glatt dansade runt i sjukhuskorridoren…
 
 
  
 
Elina är en vältalig och mycket pratglad liten tjej med ett stort ordförråd, och vet hon inte riktigt vad något heter så drar hon till med något som är "ungefär rätt". Idag blev jag dock lite förvirrad när hon pratade om ra-yssor…?? Kan ni gissa vad det betyder? Förstod efter en stund att hon menade sina överdragsbyxor….
 
Ikväll avböjde hon vänligt men bestämt erbjudandet om välling pga att hon var "kropp-mätt", inte så dumt uttryck tycker jag…
 
 
 
 

Praktikdag 1, liten rapport…

Standard
Jaha, nu är man en working woman igen…nästan i alla fall..
 
Utmaning nummer ett: Få iväg ungarna i tid till dagis och skola. Resultat: Klarade mig med ett nödrop, dock inga sura miner från fröknarna denna morgon…
 
   
 
Appropå dagis (och detta hamnar under kategorin "Har jag gjort bort mig nu igen") så var det en person på folkhögskolan som trodde jag möjligtvis var släkt med en av dagisfröknarna då vi råkar ha samma efternamn, kunde hon möjligen vara min mamma..? Detta var jag dum nog att säga till berörd dagisfröken när jag hämtade barnen…tror hon blev mer än bara lite förnärmad över denna fråga då hon tydligen är för ung för att ha så "gamla" barn…Ibland borde man lära sig att hålla tyst!
 
 
 
Nåja, det är sånt som händer…
 
Eleverna på skolan kan enligt insatt källa delas upp iföljande kategorier; mycket ambitiösa och nästintill självgående, begåvade med livserfarenhet men utan dokumenterad kunskap, utbrända disillusionerade samt totalt ointresserade testosteronkillar (no offense…detta kommer för övrigt inte från mig personligen!)…ALLA verkar dock lika snälla och trevliga så det här ska bli kul!
 
 
Dagens visdomsord: Missa aldrig ett bra tillfälle att hålla klaffen.

Godnattsaga

Standard
Såhär kan det låta när jag försöker läsa saga för en mycket frågvis liten Elina, 3,5..
 
-Den Fula ankungen..Det var så vackert ute på landet; det var sommar. Kornet stod gult, havren..
 
-Vad gör fågeln, gömmer han sig?
 
-Nej hon gömmer sig inte, hon ruvar sina ägg. Kornet stod gult, havren grön, höet var rest…
 
-Var är äggen?
 
-Ankmamman ligger på dem…höet var rest i stackar
 
-Ska ungarna komma ut ur äggen?
 
-Ja, de ska snart komma ut ur äggen…Höet var rest i stackar nere på de gröna ängarna och där gick storken…
 
-Var är den?
 
-Där!
 
-Kan han prata?
 
-Nej…eller jo det kan han nog i boken….Där gick storken på sina långa, röda ben…
 
-Kan den där fågeln prata?
 
-Ja…storken pratade egyptiska för det hade han lärt sig…
 
-Den där då, kan den åsså prata?
 
-Ja!
 
-Kan den prata?
 
-Ja!
 
-Kan den….
 
-JA! Elina kan du låta mamma läsa nu? Han pratade egyptiska för det hade han lärt sig av…
 
-Var är äggen nu då?
 
Tålamod Åsa TÅLAMOD!!!!!!
 
 
  
 
  

Evigt ung?

Standard
Allt chokladätande i helgen har gett oönskade effekter på min hy. Trots att jag botaniserade i mammas mycket välfyllda badrumsskåp imorse där exklusiva cremer, masker, serum och gud vet allt trängs på hyllorna, har det poppat upp flera oinbjudna gäster i mitt ansikte. Det fick mig att tänka på ett litet samtal jag hade med äldsta dottern Sanna, 11, för ett par veckor sedan;
 
-Mamma vad är det här? (pekar på en liten prick på hakan)
 
-Det är en liten finne, du har kommit i puberteten då kan man börja få lite finnar och plitor.
 
Sanna funderar lite och ser sedan granskande på mig och undrar;
 
-Mamma, är du fortfarande i puberteten?
 
 
Ibland känns det faktiskt så…
 
  
 
 

Dagen efter kvällen före…

Standard
Sedan jag registrerade min blogg på bloggtoppen och numera har lite koll på hur många som går in och läser på min sida har jag drabbats av lite prestationsångest…Men sånt är till för att övervinnas så nu kör jag, det får bli som det blir helt enkelt.
 
    
 
Idag sitter jag hemma hos mamma och bloggar, tog mig inte hem igår efter en mycket trevlig familjesammankomst. Skälet till detta kan vara flera men jag väljer att skylla på det dåliga vädret…Snön vräker fortfarande ner och marken är täckt av ett lager blötsnö…
 
Gårdagen bjöd på underbart god mat, gott vin och många skratt. Tonen kring bordet var stundom retsam på gränsen till elak, dock mycket hjärtlig, på det sätt det kan vara när människor som älskar och känner sig trygga i varandras sällskap träffas. Finns så mycket som jag skulle vilja återge men inser mina begränsningar här, vissa saker måste upplevas live för att uppskattas…
 
      
 
Senare på natten följde den traditionella armbrytningen (ursvenska lantisar som vi är i själ och hjärta) då ungtupparna i familjen vill mäta sina krafter mot de äldre. Än tar jag dig med högern Fredden men det var en tuff kamp, jag har faktiskt träningsvärk i armen idag…(Kanske måste tillägga att Fredrik bara är femton och att det inte dröjer särskilt länge innan jag inte har en chans längre…)
 
  
 
 
 
Det är fortfarande några timmar kvar till mina gullungar kommer hem så jag ska passa på att bara lata mig och göra ingenting en stund. Innan de for iväg till sin pappa i Fredags cyklade Elina runt i lägenheten med Amanda på flaket. Sååå gulligt! Den idylliska bilden svärtades dock ner något när de cyklade på en trasmatta som bromsade upp framfarten och Elina utbrast "jävla matta"…. Jag gör som ungarna; skyller ifrån mig. Det där språket kan de inte ha fått av mig…
 
  
 
 
För alla er som var på fest igår och inte är riktigt klara över vad som hände av en eller annan anledning kan ni få svaret här: http://urmo.se/copper/displayimage.php?album=lastup&cat=-20&pos=31  Jättekul…
 
Önskar alla en fortsatt skön Söndag!
 
 
 

Men se det snöar…

Standard
Otroligt, snön vräker ner. Jag är inte redo för vinter än!!!!
 
Smällde i mig mer än halva chokladasken igår…försökte avgöra vilken av chokladbitarna som jag gillade bäst men det var inte lätt, ju mer jag åt desto mer lika smakade de liksom…Men det är ju det ju det som är halva nöjet med chokladaskar; titta i locket vad bitarna heter och välja noga även fast alla är nästan lika goda.
 
Lärde mig lite finska på köpet. Om översättningarna är ordagranna betyder pähki nöt, pähkinä i plural då trillingnöt heter kolmoispähkinä, hi hi. Man kan lära sig något av det mesta, tom av att äta choklad…
 
 
Ikväll blir det födelsedagsmiddag hos mamsen som fyller år till veckan. Vad ska man hitta på för present till någon som redan har det mesta….? Min kära syster Pia kan tyvärr inte komma på middagen då hon är bjuden till en väninna och ska bada i badtunna i snövädret. Måste se lustigt ut med ett gäng tjejer i baddräkt och toppluva, hi hi…
 
 

To tired to blogg….

Standard

 


Som vanligt när jag skickat iväg ungarna till pappan för deras mammaledighet så upptäcker jag hur trött jag egentligen är. Nu väntar myskväll i soffan och jag har laddat upp med en hel chokladask bara till mig själv! Mums…

 
Hjärnan har tagit helgledigt så jag orkar inte skriva ihop något. Gör som jag brukar när inspirationen tryter, snor från andra sidor..;o) Följande historia hittade jag på Skrattnet;
 
 
 

Efter att Gud hade skapat himmel och jord, skapade han som vi ju alla vet människan, Adam och Eva.
Det första han sa till dem var:
"Nej!"
"Vaddå, nej?" svarade Adam.
"Nej, du får inte äta den förbjudna frukten" sade Gud.
"Förbjuden frukt? Har vi förbjuden frukt? Eva! Vi har förbjuden frukt!"
"Va? Det har vi väl inte?"
"Johoo, det har vi visst det!"
"Ät inte den frukten!" sade Gud ånyo.
"Varför inte då då?"
"För att jag är er Fader och jag bestämmer" sade Gud, och undrade samtidigt varför han inte hade slutat skapa när han hade gjort elefanterna.

Några minuter senare såg Gud att barnen tog en fruktpaus, och han blev arg.

"Sade jag inte till er att ni inte fick äta frukten?" frågade ur-föräldern.
"Mmmm" mumlade Adam med munnen full.
"Varför gjorde ni det då?"
"Vet inte" svarade Eva.
"Det var hon som började" skrek Adam.
"Nähää, det var det inte alls det" gapade Eva.
"Johoo"
"NÄHÄÄ!"

Nu hade Gud Fadern fått nog av barnen, och bestämde sig för att straffa dem båda.
Straffet skulle bli att Adam och Eva skulle få egna barn, därmed skapade Gud ett mönster som står sig än idag.

Det finns en liten tröst i den här historien:
Om du med mycket möda och stort besvär har försökt lära dina barn sunt förnuft, försökt ge dem den visdom de behöver i livet, och de ändå inte har tagit till sig något av detta, bli inte nedslagen — om Gud hade såna bekymmer med sina barn, varför skulle du klara av det?

 
 TREVLIG HELG!
 
 
 
Dagens visdomsord: Livet är som en kontorsstol – det gäller att ha rätt inställning.