Månadsarkiv: december 2005

Soldmål

Standard
Vad kul, har fått en hälsning i gästboken på sollerömål från släktingen Ove, tack för den!
 
Jag önskar verkligen att jag inte varit så envis som barn att jag skulle prata "svenska". Det hade varit kul att prata mål nu och föra det vidare till barnen, det är synd att de håller på att försvinna (målen alltså, inte barnen…)
 

Ny början

Standard
Jahapp, så har ett nytt år i mitt liv tagit sin början…
 
Det började riktigt trevligt tycker jag. Förmiddagen ägnades åt julklappsinköp, sedan fika med släkt och vänner och avslutningsvis dans. Allt enligt planerna.
 
Nu är våra romantiska måltider med tända ljus valfria eftersom jag fick en fin kökslampa i present, samt en bild (!) på en supersnygg, röd brödrost som matchar mitt röda köksbord perfekt. Förklaringen till bilden är att den eftertraktade brödrosten tydligen är slutsåld i hela Sverige! Leverans förväntas i mellandagarna, då blir det smörgåsfest här.
 
Sanna som vet vad mamma gillar hade köpt hud- och duschcremer till mamma i småflaskor, lagom att ha med sig på resa. Tack gumman, nu är det bara resan som fattas, hi hi…
 
Tack alla som firat, gratulerat och uppmärksammat mig idag, och tack för de fina blommorna och godiset också! Jag är sannerligen lyckligt lottad som har så många underbara människor i mitt liv!
 
  
 
Det nya levnadsåret blir en ny början på mer än ett sätt, i posten idag låg nämligen de papper som bekräftar mitt nya liv som singel. För första gången sedan jag var 18 år "tillhör" jag inte längre någon, fri som en fågel. Så nu är det fritt fram för alla frierier, hi hi…
 
Just det, jag har skaffat en julgran också! Som väntat var utbudet på granar minst sagt begränsat såhär dagarna innan jul, men jag hittade en riktigt hyfsad som gjord för att klämma in i hörnet…
 
När jag hade valt gran och var i färd med att gräva fram pengar ur väskan kom en äldre man och upplyste mig vänligt om att granen inte hade några grenar på ena sidan…
 
Som sagt, som gjord för att klämma in i hörnet!
 
Nu står den på plats i hörnet, dock inte riktigt som jag hade föreställt mig; den lutar värre än tornet i Pisa, dessutom funkar inte belysningen, förmodligen någon lampa som pajat. Men det får bli en uppgift att lösa imorgon…
 
  
 
 

Da´n före da´n före da´n

Standard
Denna morgon för precis 32 år sedan vaknade min kära mor och kände att något var på gång att hända.
 
Cool och rutinerad som hon var tänkte hon att det var bäst att gå upp och koka julskinkan innan det var för sent…
 
Hon hann dock inte så långt som till griljeringen, för kl 10.10, efter 30 minuters hårt arbete klämde hon ut mig. Stor och rund trots att jag hade bråttom och kom några veckor före schemat.
 
Sedan dess har hon inte haft en lugn stund…
 
 
 
 
 
Och vem är du?
 
Tack till hela familjen Olofsson som gratulerat mig i gästboken, hi hi.
Hade jag inte redan en sån toppenfamilj hade jag adopterat er, ni är underbara!
 
  
 
Släkt och vänner är välkomna på fika ikväll! Det blir väl den vanliga tiden, efter middagen…(sen sticker jag till Färnäs och dansar, de som vill kan hänga med!)
 
 
Sen finns det ju en till som fyller år, nämligen min svåger;
 
Grattis Börje!!
 
 
  
 
Kramar från oss!
 
Att vi två är födda samma dag måste vara det ultimata beviset för att man inte kan lita på horoskop, för två mer olika personligheter får man leta efter. Eller…??

Pannkaka och kattskit

Standard
Amanda har väldigt roligt vid diskbänken; blandar mjölk och mjöl i en bunke, kladdar och kletar…Jag gjorde pannkakssmet och plockade inte undan grejerna direkt, då går det som det går! Men hon har så kul, jag har inte hjärta att avbryta "bakningen" ännu…
 
 
Idag satt det en lapp upptejpad i badrummet när jag kom hem;
 
TVÄTTA BAD-
KARET INNAN NI
DUSCHA ELLER BADAR
 
Är kanske inte helt rent
fast har försökt sen Anton
sket i badkaret
 
 
Anton är alltså vår KATT för de som inte hänger med

Och det var förstås Sanna som skrivit lappen…

 
 

Jag är en nätpirat…

Standard
…som har snott följande text från Supermamman, som i sin tur snott den från Klimakteriehäxan
 
15 symptom på bloggberoende:

Du ringer till jobbet och sjukanmäler dig för att du vill vara hemma och blogga.

Du ägnar minst fyra timmar om dagen åt att blogga själv och att läsa och kommentera andra bloggar.

Du kollar ideligen om du fått nya kommentarer.
Du kommenterar på din egen blogg som ”anonymous”.
Du bloggar på jobbet också, när du tror att ingen ser.
Du uppmanar vänner och bekanta att läsa din blogg i stället för att ta direkt kontakt.
Du lägger ut tio poster om dygnet på din blogg.
Du vaknar mitt i natten och funderar ut en ny text till bloggen.
Du har alltid en anteckningsbok tillgänglig för att skriva upp nya bloggidéer.
Du kommenterar andras bloggar bara i förhoppningen om att de ska kolla din.
Du betvivlar starkt att det där räkneverket du installerat fungerar som det ska.
Du pratar om bloggning med alla människor, oavsett om de delar ditt intresse eller ej.
Du betraktar folk som säger ”blogg? Vad är det?” som idioter.
Du är uppriktigt avundsjuk på bloggare som får mycket fler läsarkommentarer än du.
Du gör en lista på symptom som karakteriserar en blogoholic.

Jag erkänner ärligt och lite skamset att jag kan skriva under på ett flertal av punkterna…

Liten nattablogg

Standard
Såg mig själv i en helfigurspegel idag på skolan (har varken spegel eller våg hemma)…så nu har jag proppat och proppat idag. Operation uppätning har startat igen! (Ännu ett lyxproblem, jag klagar inte så ni vet!)
 
Idag hade jag kulldräkten med mig till skolan (Dalarnas folkdräkt för de som inte vet vad det är).
Inte på mig, hi hi…men det hade kanske livat upp lektionerna lite  
 
Nej, det var en supertrevlig, amerikansk tjej som pluggat här en termin, Beth från Minnesota, som blev fotograferad i den tillsammans med den äkta masen Fredrik och skolans uppstoppade varg, då hon snart åker tillbaka till USA.
Åh vad söta de var i dräkterna! Beth lovade att maila bilder till mig sen och då ska jag visa upp dem här…
 

Glömmer aldrig när kören tre veckor efter Elinas förlossning skulle vara med på konsert med Jill Jonsson och Martin Stenmark, iklädda folkdräkt (kören alltså, inte Jill och Martin)

Jag var rätt mycket större då av förklarliga skäl och det var en pärs att klämma in sig i dräkten och att få snörena på kjolslivet att räcka till; mamma drog och slet och sa åt mig att hålla in magen, jag gjorde så gott jag kunde men hela jag var som en enda oformlig degklump…Till slut bröt jag ihop, sprang in på toa och började gråta…men man får väl skylla på amningshormonerna…

 
Förmodligen enda gången man har chansen att träffa Martin Stenmark (som för övrigt var så snygg att jag misstänker att åtminstone halva kören hade vissa svårigheter att koncentrera sig på sången) och så ser man ut som en Michelingubbe…
 
Men han hjälpte mig i alla fall med barnvagnen, och Jill höll på att döööö (hennes egna ord) när hon såg min lilla gullunge. 
 
Såklart, jag har de vackraste barnen i världen, så är det bara!
 
 
Goodnight fellow nattsuddare!
 

Kortgnäll

Standard
Ikväll var en av de första gångerna jag verkligen blivit nere pga att jag har dåligt med pengar…
 
I vanliga fall tycker jag inte att det är några problem, har ett toppenbra liv på de allra flesta sätt och massor att vara tacksam för. Och jag är verkligen tacksam, tro mig!
 
Tänker vareviga dag på hur bra jag har det med
världens bästa familj
 
                  härliga, friska ungar
 
 goda vänner
 
 ett mysigt hem
 
                                      trevligt "jobb"
 
 
 kul fritidsaktiviteter
 
                     god hälsa 
 
mm mm…
 
Dessutom kör jag omkring nästan gratis i mammas nya, fina bil mest för jämnan, brorsan har tillhandahållit den här datorn som jag spenderar så mycket tid vid och jag behöver väldigt sällan känna att jag saknar något…
 
Jag är jättelycklig över allt det här!!
 
Så då kan jag väl få gnälla liiite, är det ok?
 
 
Det som utlöste deppet var ungarnas skol-/dagiskort. Superfina givetvis, men ack så dyra…Behöll fler än jag egentligen har råd med i juletider och allt men fick ändå lov att skicka tillbaka en del…
 
Dessutom snurrade jag ihop allting med fyra olika inbetalningskort, det blev ett enda kaos av allting och jag fick skicka med ett meddelande i returkuvertet för att försöka förklara varför jag betalat hela summan (förmodligen dessutom för sent) på ett inbetalningskort när det tydligt och klart var angivet att de olika serierna skulle betalas separat.
 
Nu är det bara att hålla tummarna för att fotograf Maria Ottosson i Älvdalen har överseende med allt mitt strulande och inte tvingar mig att betala hela summan. Om någon känner henne kan ni väl lägga ett gott ord för mig…?
 
  
 
 
För övrigt är jag inte deppig längre, det gick över när jag tänkte på hur bortskämd jag är, och vilket löjligt lyxproblem det här är egentligen…