Livstecken

Precis som Aniara skriver är jag för upptagen med att leva för att hinna blogga. Förut skrev jag mest under sena kvällar när barnen somnat och jag satt ensam.

 

Nu är jag väldigt sällan ensam på kvällarna,

och i konkurrensen står sig datorn väldigt slätt…

 

Livet känns i alla fall i genomsnitt mycket trevligt just nu!

Trots att det VRÄKT ner snö i flera dygn och våren känns väldigt långt borta…

 

 

 

Och så till min älskling;

 

GRATTIS PÅ DAGEN EFTER FÖDELSEDAGEN!

 

Min Micke fyllde år igår. Bara ett par år kvar till röjarfest i bygdegården nu…(?)

 

Pussar och kramar…

 

 

 

Jag kom ihåg att han fyllde år igår, FAKTISKT! Glömde bara bort min blogg. Stackars bloggen, blir totalt nonchalerad nu för tiden…

Hinner inte med…

…att blogga längre så snart har jag väl inga läsare kvar.

 

Har hamnat i en liten självförtroendekris igen men kämpar mig så sakteliga uppåt.

 

Inser ganska ofta nu för tiden hur skadad jag blivit av det som varit och alla elaka saker som sagts till mig. Nu är det väldigt, väldigt lätt att göra mig jätteledsen genom bara några ord och jag tycker inte om att vara så sårbar…

 

I helgen ska barnen få vara lite hos sin mormor så jag ser fram emot min första sovmorgon på flera veckor. Så försök inte nå mig på Söndag morgon för då snarkar jag så länge jag bara får…

 

Har faktiskt fått en hel del att göra på jobbet så nu; tillbaka till arbetet!

Vårdagjämning

Härligt soligt vårväder!

 

Fantastiskt problemfri morgon med supergoa ungar…

Vi kom tom i god tid till frukosten på dagis idag, kors i taket!

 

Rätt lugnt vid fronten för tillfället…

 

Rätt säker på att allting kommer att bli mycket lättare snart…

 

Rätt bra koll på vad som ska hända på dagens lektioner…

Tillräckligt för att sitta och leka lite vid datorn

 

Rätt man i mitt liv…(puss, puss min älskling!)

 

Låter vårkänslorna flöda och väljer att förtränga att kylan sägs vara på väg tillbaka…

 

Ha en underbar Måndag!

Lördag morgon

Klockan är nio och jag och småtjejerna har redan varit vakna i flera timmar. Vi har ätit (Elina äter just nu sin fjärde portion hemgjord musli och jag stjälper i mig min andra kopp kaffe), sjungit, dansat, gjort lite morgongympa och nu ljuder Absolute barnfavoriter och piluttavisan ur datorns högtalare. Amanda har återigen lyckats med konsstycket att få av blöjan, bajsa på vardagsrumsgolvet och trampa runt i det…Så moppat golvet har vi också!

 

Tröttisarna Sanna och Micke ligger fortfarande och snusar sött.

Elina undrar;

 "Varför sover de? Det är ju morgon!"

Ja det kan man fråga sig! För även om det är motigt att ta sig upp i ottan på en Lördagsmorgon så är de här morgontimmarna rätt underbara…

 

Om ni bara ska läsa en till blogg idag så gå till Yoda som ständigt överträffar sig själv..!

Jodu Micke…

…så lagom kul att sitta i Köpenhamn och se Mora få storstryk va? Stackars vännen…  

 

Brorsan är väl inte heller så munter just nu kan jag tro…  

 

Själv är jag alldeles lagom intresserad av hockey; jag blir glad när de vinner…

Wohoo! Go Mora! Dalarna ruuules!!! Na na na na na na…

 

  

 

men bryr mig inte speciellt mycket när de inte gör det.

Nåväl, vad är väl en vinst i Elitserien , det är ju bara ett fånigt spel! Vad hetsar de upp sig över egentligen…?

 

   

 

För övrigt har vi haft en jätteskön eftermiddag. Helt underbart att kunna vara ute utan att frysa rumpan av sig och att efter flera timmar komma in med ungar genomsura efter att ha lekt i smältvattnet från de tinande snödrivorna och rödkindade efter att ha tillbringat hela dagen i vårsolen. Frid i sinnet fick vi allesammans också och dagen har förlupit nästan helt utan konflikter!

 

Då känns det faktiskt ännu mindre viktigt att Mora gjort sitt i slutspelet för i år…

Torsdag morgon, allt väl!

Snurriga mamman gör det igen! Berättar på dagis att vi ska till BVC 9.00 och att barnen därför inte kommer förrän till lunch….när det egentligen är så att vi ska vara på BVC 11.00 och att de därmed MISSAR lunchen…

Nåja, det vet ju redan hur förvirrad jag är. Nu ser inte dagisfröknarna irriterade ut när jag kommer och har rört till det längre. Snarare roade faktiskt…Nåja, det bjuder jag så gärna på!

 

Nu är det fika! Dyker nog upp igen senare (säger NOG för att reservera mig och inte reta upp någon, som Badaren tex, han kan bli lite stressad av sånt, att man skriver att man ska återkomma men sen inte gör det…) Vaddå sofflocket förresten, hur ska man få honom på bättre tankar tro…?

 

Ha en underbar dag!

 

Life is a rollercoaster…

…och jag har vänt uppåt igen!

 

Det var körövningen ikväll som gjorde´t!

Trots den där förbaskade hemsklåten; åtta sidor på tyska i ett tonläge som får stämbanden att vilja packa väskan och dra.

Och så förstås hälsningen i gästboken …  

My Micke is over the ocean…eller i alla fall på andra sidan sundet, men den som väntar på något gott…

 

Det är helt otroligt hur mycket Amanda pratar nu, det bara bubblar ur henne nya ord och meningar på upp till fyra ord. Inte illa för en tjej som ännu har flera månader kvar till tvåårsdagen. Mamma är sååå stolt!

Och att lyckas göra sig hörd i det här sällskapet är en bedrift i sig själv…

 

Vintern tycks inte vilja ge med sig än på ett tag men kom ihåg att det bara är lite drygt tre månader kvar till midsommar!

 

Det är mycket nu…

Dygnets timmar räcker inte till. Fastän jag inte jobbar speciellt mycket hinner jag inte med; tre barn i olika åldrar med olika behov, nytt förhållande, hemarbete, inkontinent katt, lite egen tid, kontakt med diverse myndigheter och specifika psykon, lite körsång, en del dans och en anings aning socialt liv…Och så ska man hinna SOVA också någon gång ibland…

 

  

 

För det mesta känner jag att jag trots allt har någorlunda koll på läget men efter mardrömshelgen när tidigare insättningar så att säga gav avkastning på alla tänkbara sätt var krafterna totalt uttömda idag och psykbrytet kom som ett brev på posten.

 

Mamma blev åter räddningen; jag fick sova middag medan hon roade de små ute i det vackra vintervädret.

 

Mor lilla mor vem är väl som du? Ingen i hela världen…

 

  

 

 

Och vilken tur att jag har träffat en man som är ett under av tålamod och förståelse. Puss på dig gosing!

 

Igår när jag svarade "Hej Gosing" i telefonen ropade lilltjejen som älskar att prata i telefon: Mi plata gosing (Jag vill prata med Gosing) Gulligt va!

 

Stackars oss…

Stapplar fram på darriga ben efter så gott som en hel dag i sängen. Mår urk och det är inte självförvållat, Micke och jag har turats om att kräkas hela natten sisådär varannnan timme och krafterna är totalt slut.

 

Ungarna har klättrat på oss i sängen, byggt kojor i sovrummet och sett till att vi inte fått det allt för lugnt och skönt. Snälla mamma kom med lördagsgodis också så de hade något att sysselsätta sig med en stund.

 

Stora tjejen blev också dålig och satte sig sin vana trogen i duschen och lät vattnet rinna och rinna och rinna…Det visade sig att hon hade somnat, tack och lov att vattnet ingår i hyran, annars hade det blivit riktigt dyrt.

 

Hade mamma-barn-middag igår kväll innan eländet satte fart, undrar hur de övriga gästerna mår idag…?

Näe…

Jag kan inte förmå mig att ta bort min sida. Har jobbat lite på en ny anonym variant men det känns inte kul alls. Känner mig rätt "etablerad" här och väljer att stanna kvar, rensar bort det som kan användas i negativa syften och bloggar på i förtäckta ordalag som innan.

 

Skönt att vara tillbaka där jag känner mig hemma! Hoppas jag har mina läsare kvar…

 

 

Än en gång får jag dagens skratt hos Anna-Lys. Väldigt kul!

 

 

 

Micke!! Längtar efter dig älskling, hoppas vi ses ikväll…  

 

 

 

Fick en hel del intressant info igår gällande mina små "problem". Vässar armbågarna och kämpar vidare…