Månadsarkiv: januari 2007

Hårresande förslag önskas

Standard
Jag var till frissan i lördags och gick därifrån riktigt nöjd. Eftersom jag själv är hopplöst urusel på hår och frisyrer ger jag nästan alltid frisörerna fria händer med varierande resultat. Den här gången blev det dock lyckat och jag tyckte själv att jag var rätt fin när jag gick därifrån. Men det var då…
 
Min nya frisyr är ganska mycket uppklippt och det är meningen att det ska vara mycket volym uppe på huvudet. "Bara att kleta i lite vax och klämma till det" som frissan sa vilket lät som att tom jag skulle kunna klara av det…
 
Men icke! Första morgonen det var dags för mig att själv fixa till barret tog jag i alldeles för mycket vax vilket resulterade i att jag gick runt här på skolan en hel dag och såg ut som att jag hade minst en halv ask Bregott på knoppen. Igår hade jag någon burrig 80-talsfrilla och idag ser jag ut att ha blivit omsorgsfullt slickad i hela huvudet av en katt…
 
 

Kanske behöver jag en effektivare hårtork…
 
 
…för att få lite fluff på barret.
 

 
Döttrarna har också klippt sig. Eftersom mina färdigheter i hårvård som sagt är mycket knapphändiga kostade jag på dem en ordentlig salongsklippning och de blev verkligen jättefina!
 
Synd bara att Elina blev så inspirerad av frisörbesöket att hon kände att hon själv ville pröva sina färdigheter i hårstylande. Att hon försökte forma till sin egen frisyr med hjälp av läppglans gjorde inget, det gick ju med lite möda att tvätta bort. Det var värre någon dag senare när jag upptäckte att det flög runt hårtussar i barnrummet. Först trodde jag att det var någon nalle som fått offra en del av pälsen men när jag tog en närmare titt på lillasyster förstod jag att så inte var fallet…
 
Amanda har numera en alldeles egen och orginell frisyr komponerad av storasyster. Lyckligtvis är hon ännu för liten för att bry sig om sin hackiga lugg, hon är lika go´och glad ändå…
 
 
 
Annonser

Något ska jag väl hinna skriva…

Standard
Oj, oj. Hade ambitionen att skriva genomtänkta bloggar men det verkar bara vara att glömma. Nu har jag en liten lucka i schemat så jag improviserar lite…
 
I lördags var jag på 50-årskalas hos min kära körkamrat Ninni. Jättekul! Ninni är en underbar människa; verkar nästan alltid glad och har energi som få. Dessutom är hon så lyckligt lottad att hon har en man som lagar fantastiskt god mat och fyra vackra döttrar som hade skrivit en sångtext till sin mamma dagen till ära. Allt var mycket fint, trevligt, roligt och rörande. Tack Ninni!
 
Det kanske är dags att börja förbereda för sitt eget kalas redan nu…? Trimma tjejerna lite och skicka Micke på matlagningskurs? Hmmm…
 
Ett av samtalsämnena vid bordet under festen var barnuppfostran. Jag berättade om en artikel jag läste nyligen, skriven av en expert på tonåringar. Han menade att om ens tonåring hade gjort något dumt, som tex skolka, skulle man inte bli arg eller tala till tonåringen med en förebrående röst. Istället skulle man sätta sig ner med tonåringen, titta honom/henne i ögonen och intresserat fråga: – Hur tänkte du då?
 
Sweet mama! Jag tänkte i mitt stilla sinna när jag läste detta att då får de nog lobotomera mig först…!!
 
Min kära mors inlägg i debatten var att hon minsann inte hade fostrat mig alls! Jag har blivit den jag blivit bl a genom att observera henne!
 
Då var det ju en väldans tur att jag hade ett så gott exempel att följa…
 
 
Åter till klassrummet…
 
 

Att överleva som högstadielärare del 1

Standard

 

När jag valde inriktning inför min lärarutbildning var det egentligen bara en sak jag hade fullkomligt klart för mig: jag skulle ALDRIG jobba på högstadiet. Dels skrämde de hormonstinna tonåringarna slag på mig, dels har jag faktiskt fortfarande ett ganska klart minne av min egen högstadietid.

Det var t ex den där lärarinnan som efter att ha kämpat med att få klassens uppmärksamhet i 15 minuter (och vi knappt ens märkt att hon kommit in i salen), sprang ut gråtande efter att ha skrivit de minnesvärda orden ”lärare är också människor!” på svarta tavlan.

Hemkunskapslärarinnan hade ett litet helvete med oss. Så snart hon vände ryggen till var det någon som var framme och saboterade; några extra matskedar chilipeppar där, några döda myror i omeletten, deg som flög som meteorregn  genom hemkunskapssalen etc. Allt bemötte hon med ett nästan överjordiskt lugn.

Sen ville det ju sig inte bättre än att jag ändå blev lärare på högstadiet…

Och visst, inte är det någon picknick alla gånger, det är det verkligen inte. Trots mina egna erfarenheter hade jag ambitionen att inspirera eleverna och få dem att tycka att det är kul att plugga. Den visare och lite mer erfarna jag inser nu att man förmodligen skulle få lov att gå en kurs i hypnos för att få en tonåring att yttra något dylikt. "När jag räknar till tre och  knäpper med fingrarna vaknar du och tycker att språkhistoria faktiskt är riktigt intressant, jag upprepar – språkhistoria är I_N_T_R_E_S_S_A_N_T…!"

 

Fortsättning följer…

Undrens tid är ännu inte förbi…

Standard
..tänkte nämligen släppa ut min blogg ur sin sju månader långa karantän och försöka sparka lite liv i den igen! Tiden är fortfarande knapp, knappare än någonsin faktiskt, men nu har jag ju sååå mycket att skriva om så någon/några bloggar/vecka hoppas jag hinna med iaf…
 
Hmm, sist jag skrev var alltså strax innan midsommar, vad har hänt sedan dess? Härmed följer en kort resume:
 
Midsommarfirande med familjen som traditionen kräver, mycket trevligt! Dansvecka på Öland, jättekul! En termins vikariat som högstadielärare ledde till tillsvidareanställning (oj, här finns det MYCKET att skriva om, fortsättning följer…) Blivit sambo "på riktigt" (med Micke förstås) och flyttat till hus. Har blivit lite äldre. Firat jul traditionsenligt med släkten. Haft nyårsfest i nya huset…
 
Ja det var en del av allt som hänt sedan sist. Troliga kommande bloggteman;
Hur man överlever som högstadielärare.
Vi i villa
Tonåringar-så funkar det, eller…?
Småbarn- hur funkar det?
Att bli extrapappa-ur en betraktares synvinkel
 
TACK snälla, söta "bloggisar" för alla besök, jul- och nyårshälsningar. Tittar in hos er alla inom en snar framtid…