Att överleva som högstadielärare del 1

Standard

 

När jag valde inriktning inför min lärarutbildning var det egentligen bara en sak jag hade fullkomligt klart för mig: jag skulle ALDRIG jobba på högstadiet. Dels skrämde de hormonstinna tonåringarna slag på mig, dels har jag faktiskt fortfarande ett ganska klart minne av min egen högstadietid.

Det var t ex den där lärarinnan som efter att ha kämpat med att få klassens uppmärksamhet i 15 minuter (och vi knappt ens märkt att hon kommit in i salen), sprang ut gråtande efter att ha skrivit de minnesvärda orden ”lärare är också människor!” på svarta tavlan.

Hemkunskapslärarinnan hade ett litet helvete med oss. Så snart hon vände ryggen till var det någon som var framme och saboterade; några extra matskedar chilipeppar där, några döda myror i omeletten, deg som flög som meteorregn  genom hemkunskapssalen etc. Allt bemötte hon med ett nästan överjordiskt lugn.

Sen ville det ju sig inte bättre än att jag ändå blev lärare på högstadiet…

Och visst, inte är det någon picknick alla gånger, det är det verkligen inte. Trots mina egna erfarenheter hade jag ambitionen att inspirera eleverna och få dem att tycka att det är kul att plugga. Den visare och lite mer erfarna jag inser nu att man förmodligen skulle få lov att gå en kurs i hypnos för att få en tonåring att yttra något dylikt. "När jag räknar till tre och  knäpper med fingrarna vaknar du och tycker att språkhistoria faktiskt är riktigt intressant, jag upprepar – språkhistoria är I_N_T_R_E_S_S_A_N_T…!"

 

Fortsättning följer…

»

  1. Var själv en lärares plågoande, speciellt lärarvikarernas.
     
    hur går det med historien? Jag vet exakt hur man ska få högstadie ungdomar intresserade, man börjar med någonting de känner igen Hitlers fortsättnings krig som kallas för 2 världskriget. språkhistoria – mmm varför inte börja med slangord, vissa slangord är relevanta för vårt språk – buss ex, egentligen heter det omnibus – latin för "för allmänheten"
     
     

  2. Jodå, historian gick faktiskt riktigt hyfsat även om mina egna kunskaper i ämnet är/var mer än bristfälliga. Snacka om att jag fick plugga på! För första gången i mitt liv har jag fått lite koll på åtminstone några historiska epoker.
     
    Att börja med andra världskriget är säkert en jättebra idé men eftersom alla ämneslärare kör gemensam planering här på skolan (och ny som jag är) rättade jag mig snällt efter det som stod skrivet i planeringen.
     
    En sak som jag själv blev nöjd med är att jag jag lät mina fyra so-klasser jobba tillsammans med ett projekt. Vi målade upp Europas karta på en vägg i klassrummet och sen arbetade de gruppvis med att märka ut historiska händelser på kartan, från vikingar till industrialismen. Den blev riktigt fin!

  3. Hehe. Mitt x hade ett knep när han fick en ny klass.. "Le ALDRIG den första månaden! Önska inte kontakt eller elevers väl den första månaden!" ..efter det hamnar all "upptining" på pluslistan i elevernas ögon.. (Herregud.. ja, skolan var ett krig, lektionerna slag och jag var min egen arme.)Jag beundrar verkligen alla som vill jobba på högstadiet!

  4. Jag har vikarierat på högstadiet… jag vet hur det är och då tror jag ändå de var rätt beskedliga här i vårt lilla samhälle. De gånger de lyssnar bäst är nog när man själv visar att man älskar sitt ämne. Jag kan presentera dig för Ulrika Roos, länk på min sida, hon jobbar på högstadiet, ni har nog en del gemensamt.
    Jag var rätt snäll annars när jag gick på högstadiet, så här efteråt känns det så i alla fall, jag studerade nog rätt ordentligt. Med ett undantag, hemkunskapen… jag minns att jag skruvade bort vattenkranen medan vattnet var påskruvat… det blev blött, deg i taket ja… matkrig och nej man försökte inte ens få det att bli bra, ändå är alla mina matlagningskunskaper det lilla jag lyckades snappa upp därifrån… Tur du inte jobbar med hemkunskap i alla fall!

  5. Hej där…
    Kul att "se" dig igen.
    Livet har rullat på.
    Du/ni är lyckliga.Gött…
    Lärare???
    Du har min fulla beundran och respekt.
    Man inser ju aldrig förän man blir "lite äldre" att man borde pluggat mer i skolan istället för att……
     
    Pussa Mike på näsan.
    Kramar
    Lennart

  6. Hmmm…ja som lärare känner man sig ju ibland som en kamikazepilot…varför ger man sig ändå in i det ?
    Lycka till i fortsättningen !

  7. …Hjärt-ligt Välkommen tillbaks Åsa! 🙂
     
    Det var med tunga släpande steg…hon sakta och mödosamt…tog de sista kliven fram till giljotinen… 😉
     
    …Motivation (drivkraft) är nog det som saknas mest i dagens skola. (Enligt vad jag tror iaf?)
    Förr i tiden (på stenåldern…när en annan gick i HS) hade ju eleverna respekt (mao skiträdda) för sina lärare…iaf de manliga.
    Man satt tyst och räckte upp handen när man ville fråga något…annars blev man bannad…nu för tiden ska ju allt va så djä*** "pedagogiskt" inriktat med Montessoriska förtecken…inget ont i det men…om man inte känner någon motivation eller har något  som helst intresse (inspiration) av ett "ämne"…tror jag inte heller man söker efter någon kunskap?
     
    Fast vad vet jag…jag är ju bara en liten varelse…i en "svävande" tillvaro…
     
    Trevlig helg!
     
     

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s