Något ska jag väl hinna skriva…

Standard
Oj, oj. Hade ambitionen att skriva genomtänkta bloggar men det verkar bara vara att glömma. Nu har jag en liten lucka i schemat så jag improviserar lite…
 
I lördags var jag på 50-årskalas hos min kära körkamrat Ninni. Jättekul! Ninni är en underbar människa; verkar nästan alltid glad och har energi som få. Dessutom är hon så lyckligt lottad att hon har en man som lagar fantastiskt god mat och fyra vackra döttrar som hade skrivit en sångtext till sin mamma dagen till ära. Allt var mycket fint, trevligt, roligt och rörande. Tack Ninni!
 
Det kanske är dags att börja förbereda för sitt eget kalas redan nu…? Trimma tjejerna lite och skicka Micke på matlagningskurs? Hmmm…
 
Ett av samtalsämnena vid bordet under festen var barnuppfostran. Jag berättade om en artikel jag läste nyligen, skriven av en expert på tonåringar. Han menade att om ens tonåring hade gjort något dumt, som tex skolka, skulle man inte bli arg eller tala till tonåringen med en förebrående röst. Istället skulle man sätta sig ner med tonåringen, titta honom/henne i ögonen och intresserat fråga: – Hur tänkte du då?
 
Sweet mama! Jag tänkte i mitt stilla sinna när jag läste detta att då får de nog lobotomera mig först…!!
 
Min kära mors inlägg i debatten var att hon minsann inte hade fostrat mig alls! Jag har blivit den jag blivit bl a genom att observera henne!
 
Då var det ju en väldans tur att jag hade ett så gott exempel att följa…
 
 
Åter till klassrummet…
 
 

»

  1. intressant läsning om ungdomen av i dag – har själv funnit en kärlek, som lagar god mat, i går hade jag min lyckligaste dag på någon rast som jag har haft i nio år – där satt jag och åt hennes mat och njöt
    O

  2. Det blir lätt så där, jag hade också de ambitionerna, för jag har verkligen inte varit så flitit på sista tiden, hela sommaren låg min blogg nere och när jag började igen i höstas blev det bara någon gång i veckan. Jag hade som nyårslöfte till och med i år att blogga varje dag, för kontinuitetens skull men det funkar inte. Samtidigt ska det ju inte vara något tvång utan kännas bra att blogga.
     
    Jag önskar jag hade massor av energi och var glad och trevlig när jag är femtio, det är visserligen ett tag tills dess, min man lagar redan god mat, min ena son artar sig riktigt bra på fiolen, under de tio år han har på sig att öva hinner han säkert bli en violionvirtuous och kan underhålla på festen. Yngste sonen började med trumpet, ångrade sig, funderade på fiol och tog till sist blockflöjt… kanske han hinner ångra sig igen, jag hoppas nästan det för jag gillar inte blockflöjt, men kan man det riktigt bra är det fint, få se om han kommer så långt bara.
    Min äldste son kommer ju bli tonåring om något år om än en liten, och det är lite intressant att försöka ta reda på hur man bär sig åt med dem… Jag tror han skulle skratta om jag satte mig så där och frågade hur han tänkte… Min mamma hade nog sagt ungefär som din, men jag tror inte jag kan tillämpa den metoden på mina barn, jag vill helst inte att de blir som jag…

  3. Och hur gör du i klassrummet då ? Frågar du vänligt hur de tänker, eller hoppas du att eleverna ska bli som du…?
    Den som väntar på något gott, etc…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s