Jodå…

 

…jag lever och har hälsan! Har fortfarande alldeles för mycket att göra men fortsätter terminen i samma stil som den börjat så är jag mer än nöjd.

 

Eleverna är nästan kusligt lugna!

 

Är det för att jag blivit varm i kläderna eller är det lugnet före stormen? Antar att det snart visar sig… 

 

Trivs så otroligt bra på "min" skola med kollegor och elever. Det går inte en dag utan att jag får mig ett riktigt gott skratt, underbart!

 

På hemmafronten är det också lugnt och skönt. Småtjejerna är nöjda med att vara tillbaka på dagis och Sanna verkar också trivas på skolan och med nya klassen.

 

Kören har kommit igång med sina repetitioner efter sommaruppehållet och det är jättekul att träffa alla sångare igen. I höst blir det repris på 60-talskonserten som vi hade i vintras eftersom den blev så populär och vi drog fullt hus. Ännu en sak att se fram emot!

 

Livet rullar på, inte så mycket mer att säga än att Life is good…

 

 

Nya ansikten och spontana dopp!

 

Idag träffade jag för första gången "mina" nya sjundeklassare. De var jättegulliga och gick snällt med på att jag fotade dem så att jag ska kunna lära mig deras namn så snabbt som möjligt.

 

Har svårt för namn vilket är ett handikapp när man är lärare. Då är kameror bra att ha!

 

Det är mycket nu! Jobbar intensivt under ordinarie arbetstid men måste ändå sitta en del på kvällarna för att hinna med. Jag klagar dock inte, det är verkligen roligt att ha kommit igång igen!

 

När man har så mycket att göra på jobbet som jag har nu är det lätt att tankarna börjar snurra dygnet runt. Därför var det tur att jag fick en så härligt avkopplande eftermiddag som jag hade idag.

 

Jag och småtjejerna skulle bara ta en liten cykeltur med vovven Leo och hamnade oplanerat vid en liten avskild strand. Tjejerna skulle känna lite på vattnet men givetvis snubblade Amanda så att kläderna blev genomsura. Ingen katastrof när sommaren plötsligt bestämt sig för att stanna kvar ett tag till. Det tog inte lång stund förrän både Amanda och Elina hade fått av sig kläderna och plumsade runt som små sälar i vattnet. Leo var överlycklig över sällskapet och inte ens det faktum att tjejerna nästan dränkte honom på kuppen hindrade honom för att glatt skutta runt och leka i vattnet.

 

Kameran låg förstås hemma…

 

Jag badade inte men fick mig en och annan dusch eftersom Leo envisades med att skaka vattnet ur pälsen precis brevid mig oavsett var jag ställde mig.

 

När tjejerna (och hunden) badat klart fick de springa nakna i solen för att lufttorka.

 

Förbaskat att jag inte hade tagit med kameran!

 

Nu ligger de små och susar sött i sin säng. Min egen nyblivna sjundeklassare (oh, mitt svällande mammahjärta…)sjunger medan hon duschar och livet känns bara alldeles…alldeles underbart!

 

Kram på er allihop!

 

 

Nu rullar det på igen…

 

 

…på jobbet alltså!

 

De "gamla" eleverna är tillbaka, lite längre, lite äldre, lite vuxnare..?

 

Lärarna däremot är evigt unga! Märkligt, måste vara loven som gör det…

 

De för terminen nya eleverna smyger inte riktigt fram så försiktigt som vi hade trott, flera av dem verkar tvärtemot gjort sig hemmastadda tämligen omgående.

 

Det ska vi nog snart ta ur dem he he he…

 

Bloggandet hamnar ofrånkomligt allt längre ner på prioritetslistan nu när arbetsuppgifterna tornar upp sig allt mer men jag försvinner inte helt och hållet!

 

I´ll be back!

 

 

 

Sommaren är kort…

 

Tillbaka på jobbet igen med blandade känslor. Visst är det jättekul att träffa kollegorna igen och nog gick vi varandra på nerverna där hemma mot slutet av ledigheten. Om det bara inte var min förbaskade morgontrötthet! Jag tycks aldrig vänja mig, släpar mig upp ur sängen varje morgon och går i halvkoma de första timmarna…

 

Hörde på radion imorse en representant för B-människornas organisation. B-människor är tydligen sådana som är som är morgontrötta och deras talesman propagerade för deras rätt att arbeta alternativa tider.

 

Tror jag ska gå med… 

 

Mycket att göra är det i alla fall. Jag har fått ett "nytt", åtminstone nymålat klassrum så nu ska alla böcker och andra prylar som jag packade ner och släpade bort i våras packas upp och släpas tillbaka.

 

Tänk om jag hade vetat att det var så mycket kroppsarbete inblandat i läraryrket…

 

Apropå kroppsarbete, minns ni pianot som jag så glatt hävdade kom till mig utan ansträngning? Man ska inte ropa hej, frakten hem fick jag ordna med själv och givetvis var det brorsan som fick ställa upp.

 

Brorsan var inte nöjd…

 

Att flytta ett piano är ingen barnlek och är man två personer är det väldigt tufft även om pianot går på hjul och ska vara rullbart!

 

Synd bara att hjulen inte riktigt ville rulla så fint som man hoppats. Bara jag inte blir ersättningsskyldig för repan jag åstadkom när jag på egen hand rullade pianot genom skolkorridoren…

 

Nåväl, efter många om och men fick vi pianot nästan på plats, dvs i garaget till nya huset! Kvarstår att få in det i huset utan att riva upp hela parketten.

 

Måste värva några starka karlar tills dess…

 

 

Nu har poletten trillat ner!

 

Tack vare Millroll har jag kommit såhär långt i min kamp att få till bilderna i bloggen. Tack Millroll! 

 

 

 

Och här ser ni förstås Elina, som verkligen börjar kunna det här med att posera, och Amanda, som njuter högaktningsfullt av sin pommes.

PMS-Be afraid, be very afraid…

 

En gång i månaden byter jag personlighet. Det är som att en demon intar min kropp som uppvisar följande symptom;

 

Oavbrutet hungrig, trots att magen är uppsvälld som en ballong och jag känner mig fetast i Sverige…

 

Håret blir risigt och huden fet vilket gör mig övertygad om att jag dessutom är fulast i Sverige…

 

Hörseln förbättras vilket gör att mitt hem, som aldrig är tyst, känns som rena tortyren… 

 

Luktsinnet förbättras också och det mesta verkar lukta ofräscht…

 

Nerverna hamnar på något underligt vis utanför kroppen…

 

Ingen deodorant i världen kan få mig att sluta svettas…

 

Alla ovanstående symptom får mig att önska att jag fick sitta på en öde ö utan någon som helst kontakt med andra människor.

 

Då detta inte är möjligt förvandlas jag istället till:

 

Den Arga Städhäxan!

 

Allt ska saneras och nåde den som kommer i min väg!

 

Det underligaste av allt är att när jag känner mig såhär och verkligen behöver vara ifred blir även barnen som förbytta och hänger efter mig som ett plåster.

 

 Trots att de skulle må mycket bättre av att hålla sig borta från sin arga och sura morsa…

 

Nu har jag ingen karl att skylla på längre men när det begav sig hände det ett flertal gånger att exmaken fick se vigselringarna vina genom rummet…

 

Nog för att han oftast förtjänade det men ändå…

 

 

Det enda positiva med det hela är att när det hela går över efter ett par dagar är tvätten tvättad och hemmet städat.

 

Alltid något…

Kamouflageklädd?

 

Från Mora Tidning 070810

 

MORA

Vid 16.30-tiden på onsdagen ertappades två män på akuten vid Mora lasarett då de var i färd med att försöka stjäla en bärbar dator.

Männen hade tagit sig in i ett utrymme där datorn stod och en av dem var i färd med att koppla loss kablarna då personalen uppmärksammade dem. Männen försvann då springande från platsen. Personalen lyckades hålla fast en av männen ett kort ögonblick, innan vederbörande slet sig loss. Enligt uppgift talade männen utrikiska. Den som försökte stjäla datorn var cirka 165 centimeter lång och klädd i röda kortbyxor samt en polkagrisrandig tröja.

Kanske hade en vit rock varit lämpligare? Vi fick oss iaf ett gott skratt vid frukostbordet imorse!

 

You Tube

 

Tack vare Chris o Lennart (se favoritblogglista) kan jag nu spela mina favoritlåtar för er här på mitt space. Ni måste dock sätta igång videorna själva. Underbar musik, bara att klicka…

Family makeover

 

Idag har hela tjejligan varit hos frissan. Jag låter före/efter-bilderna tala för sig själva!

 

Sanna har också klippt sig och är jättefin men vill inte vara med på bild… 

Ha!

 

Jag kan tom blogga via mobilen. There’s no end to the possibilities!