Månadsarkiv: december 2007

Vill bara säga…

Standard
 
 
Gott Nytt År!
 
 
Åter till festfixandet, rapport om festen kommer förhoppningsvis imorgon…
Annonser

Barnuppfostran

Standard
 
Den vackra vintern regnade bort och det blir ovanligt mycket inomhusvistelse för hela familjen, något som kan vara påfrestande vilket alla småbarnsföräldrar är medvetna om. Jag är lyckligt lottad på så sätt att mina flickor är väldigt duktiga på att roa sig själva timme efter timme, vilket ger mig tid att pyssla med mitt.
 
De senaste dygnen ska jag erkänna att "mitt" mestadels inneburit att surfa på nätet, har massor av förlorad nät-tid att ta igen…
 
Helt slipper man dock inte undan, barnens lek och kreativitet skapar ett totalt kaos; alla husets filtar och kuddar har använts till att bygga kojor, dockorna har flyttat ur leklådan till spridda platser, pusselbitar, pennor och spelpjäser finns lite här och där…
 
Min goda vän delade dock med sig av ett av sina tricks häromdagen; hon mutar sina pojkar med glass om de städar upp efter sig. Idag testade jag när oredan började bli för svår att stå ut med, och se det funkade! Tack Åsa!   
 
Emellanåt känner jag dock att trots att barnen verkar klara sig utmärkt utan min inblandning måste jag engagera mig och vara en duktig mamma. Eftersom Herr Tomte kom med en mängd spel, vilket är en aktivitet som jag tycker är uthärdlig till skillnad från tex lek med dockor, så har det blivit en hel del sällskapsspelande de senaste dagarna. Detta har visat sidor hos mellandottern som jag visserligen sett spår av tidigare men inte den totala utsträckningen;
 
hon är extremt tävlingsinriktad och troligtvis Sveriges sämsta förlorare!
 
Visst kan det vara positivt att vara tävlingsinriktad men då jag inte tycker att det är trevligt med ett barn som fuskar så snart man vänder ryggen till, missunnar andra framgång och bryter ihop totalt så snart det pekar åt att hon inte kommer att sluta som segrare såg jag mig nödgad att försöka stävja detta;
 
Vi har spelat, spelat och spelat. Jag har mässat, mässat och mässat om vilket beteende som är önskvärt, och att man faktiskt måste kunna acceptera att andra kan vinna. Glädjande då att se att mina ansträngningar gett resultat; under gårdagskvällens spelsession visade det sig allt tydligare att det var lillasysters kväll, och att det var hon som överlägset skulle kamma hem segern. Jag väntade spänt på Elinas reaktion, men hon verkade kunna hantera sitt nederlag, om än med viss ansträngning. Då säger hon plötsligt sammanbitet;
 
-Jag kommer inte att vinna, men jag är glad ändå! 
 
Gissa om det var svårt att hålla sig för skratt…
 
Eftersom såväl jag som barnen tycker om att ha det lite slappt och skönt intar vi ofta våra måltider i soffan framför TV:n. För att de inte ska tappa bort allt vad bordsskick heter brukar vi dock någon kväll i veckan äta en "finare" middag inne vid matsalsbordet. Då vet tjejerna att det är gott uppförande som gäller!
 
Det är mycket roande att se hur de riktigt anstränger sig för att visa att de minsann vet hur man gör och dessutom håller stenkoll på varandras beteende. Tom storasyster Sanna får finna sig i att bli uppläxad av småsyrrorna om hon glömmer bort sig och lägger armbågarna på bordet.
 
De är för goa… 
 
 

Året som varit och året som kommer

Standard
 
 
Ser tillbaka på det gångna året och konstaterar att det varit händelserikt; två flyttar, separation, ändrade arbetsförhållanden, nya bekantskaper…
  
Livet har snurrat på fort för mig i flera år nu gällande relationer, boenden, arbeten etc och jag har börjat längta efter stabilitet och harmoni. Sedan vi flyttade in i vårt nya hus känns det som att vi är på rätt väg, såväl jag som barnen stormtrivs. Älskar mitt hus!! Det är så fint, mysigt, rymligt, hemtrevligt och känns helt rätt!
 
Arbetet då, där är det inte lika rosenrött. Visserligen trivs jag fortfarande, men när man är anställd av en av Sveriges fattigaste kommuner kan man aldrig känna sig riktigt trygg. Ständiga neddragningar och sparkrav gör att vi får arbeta under allt tuffare förhållanden samtidigt som vi relativt nyanställda inte kan vara säkra på att ha jobbet kvar från termin till termin. Det tyngsta är ändå att se hur alla indragna resurser drabbar alla stackars barn som behöver extra stöd men inte får det. Man kan tala längeom politikers trångsynthet och kortsiktiga planering men det är det så många som redan gör så jag lämnar det för den här gången…
 
När det gäller relationer har det varit både positivt och negativt. Samtidigt som jag lämnat ett förhållande som inte utvecklades åt det håll det var tänkt, har jag återupptagit kontakten med goda vänner från förr, fått åtminstone en ny nära vän och umgåtts en hel del med de trogna vänner jag värderar högt. Och att jag umgåtts med mina vänner får jag till största delen tacka dem för, så hemmakär som jag har blivit. Är mycket tacksam för att jag har vänner som vill komma hit för att träffa mig, ni är guld värda!  
 
En ständig glädjekälla är mina underbara döttrar som inte verkar ha påverkats nämnvärt av de senaste årens kringflackande tillvaro. Äldsta tjejen har blivit tonåring (jag är tonårsmorsa, ofattbart!) och börjat på högstadiet. Första terminen har förflutit smärtfritt och med fina resultat. "Småflickorna" är inte riktigt lika små längre och blir allt mer sammansvetsade. Förutom regelbundet återkommande konflikter, som tom kan gå så långt som till handgripligheter, har de enormt mycket glädje av varandra och väldigt roligt tillsammans. mamma är sååå stolt!
 
När jag nu ser fram emot året som kommer gör jag det med positiva förväntningar. Jag läste om att man formar sitt liv med sina tankar; den energi man ger ut kommer tillbaka till en. Föreställer man sig att allt ska gå bra är det mycket troligt att det gör det medan oro och rädsla drar till sig negativa energier och skapar just de problem man oroat sig för. Det här tänker jag ta till mig och därför bestämmer jag att följande år kommer att bli som följande: Kärlek i massor, starka vänskapsband, god ekonomi, fantastiska jobberbjudanden, nöjen, sång, dans, god hälsa, massor av roliga händelser, personlig utveckling, lycka, inre harmoni… och så blir jag gärna lite snyggare också.