Barnuppfostran

Standard
 
Den vackra vintern regnade bort och det blir ovanligt mycket inomhusvistelse för hela familjen, något som kan vara påfrestande vilket alla småbarnsföräldrar är medvetna om. Jag är lyckligt lottad på så sätt att mina flickor är väldigt duktiga på att roa sig själva timme efter timme, vilket ger mig tid att pyssla med mitt.
 
De senaste dygnen ska jag erkänna att "mitt" mestadels inneburit att surfa på nätet, har massor av förlorad nät-tid att ta igen…
 
Helt slipper man dock inte undan, barnens lek och kreativitet skapar ett totalt kaos; alla husets filtar och kuddar har använts till att bygga kojor, dockorna har flyttat ur leklådan till spridda platser, pusselbitar, pennor och spelpjäser finns lite här och där…
 
Min goda vän delade dock med sig av ett av sina tricks häromdagen; hon mutar sina pojkar med glass om de städar upp efter sig. Idag testade jag när oredan började bli för svår att stå ut med, och se det funkade! Tack Åsa!   
 
Emellanåt känner jag dock att trots att barnen verkar klara sig utmärkt utan min inblandning måste jag engagera mig och vara en duktig mamma. Eftersom Herr Tomte kom med en mängd spel, vilket är en aktivitet som jag tycker är uthärdlig till skillnad från tex lek med dockor, så har det blivit en hel del sällskapsspelande de senaste dagarna. Detta har visat sidor hos mellandottern som jag visserligen sett spår av tidigare men inte den totala utsträckningen;
 
hon är extremt tävlingsinriktad och troligtvis Sveriges sämsta förlorare!
 
Visst kan det vara positivt att vara tävlingsinriktad men då jag inte tycker att det är trevligt med ett barn som fuskar så snart man vänder ryggen till, missunnar andra framgång och bryter ihop totalt så snart det pekar åt att hon inte kommer att sluta som segrare såg jag mig nödgad att försöka stävja detta;
 
Vi har spelat, spelat och spelat. Jag har mässat, mässat och mässat om vilket beteende som är önskvärt, och att man faktiskt måste kunna acceptera att andra kan vinna. Glädjande då att se att mina ansträngningar gett resultat; under gårdagskvällens spelsession visade det sig allt tydligare att det var lillasysters kväll, och att det var hon som överlägset skulle kamma hem segern. Jag väntade spänt på Elinas reaktion, men hon verkade kunna hantera sitt nederlag, om än med viss ansträngning. Då säger hon plötsligt sammanbitet;
 
-Jag kommer inte att vinna, men jag är glad ändå! 
 
Gissa om det var svårt att hålla sig för skratt…
 
Eftersom såväl jag som barnen tycker om att ha det lite slappt och skönt intar vi ofta våra måltider i soffan framför TV:n. För att de inte ska tappa bort allt vad bordsskick heter brukar vi dock någon kväll i veckan äta en "finare" middag inne vid matsalsbordet. Då vet tjejerna att det är gott uppförande som gäller!
 
Det är mycket roande att se hur de riktigt anstränger sig för att visa att de minsann vet hur man gör och dessutom håller stenkoll på varandras beteende. Tom storasyster Sanna får finna sig i att bli uppläxad av småsyrrorna om hon glömmer bort sig och lägger armbågarna på bordet.
 
De är för goa… 
 
 

»

  1. Hej!
     
    Jag vill bara förtydliga att jag inte mutar pojkarna med glass VARJE gång de städar!
    Just den här gången skulle vi iallafall äta glass, fast det visste de inte om :-)Men visst, det funkade jättebra!!
     
    Gott nytt år!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s