Monthly Archives: januari 2008

Hem och Skola

Standard
 
Tonårsdotterns popmusik dunkar i väggarna, småtjejerna rusar runt glatt tjoande när de leker kull med kussen Emma. Själv har jag dragit mig tillbaka till mitt sovrum för en stunds lugn och ro, lycklig över att kunna göra just detta och över mina barn som är så fulla av liv.
 
Tyckte allt gick som på räls denna eftermiddag; Sanna fixade maten, jag dukade och Elina dukade av och stoppade tallrikarna i diskmaskinen. Stolt och nöjd öste jag beröm över mina duktiga flickor och uttalade att det "faktiskt börjar bli lite ordning här". Det är vid sådana tillfällen det är lätt att känna sig som en riktigt lyckad förälder, och eftersom dessa tillfällen är relativt sällsynta ville jag suga allt det goda ur just den stunden. Då föll våra blickar på Amanda som skyfflade in mängder av makaroner… med händerna! Två små nävar proppfulla med ketchupkladdiga makaroner fördes mot hennes lika ketchupkladdiga mun, som brast upp i ett lyckligt leende när syrrorna (och även mamma måste jag erkänna) skrattade åt åsynen.
 
Nåja, barnuppfostran pågår i minst 18 år per barn har jag hört, det betyder att jag har en sisådär 14-15 år på mig att åstadkomma ett mindre mirakel…
 
 
Snart har ännu en arbetsvecka avverkats och trots att jag har löjligt mycket att göra och dygnets timmar tycks alldeles för få känns det ändå som att jag har någon typ av kontroll. Nu känner jag mig som en långt ifrån fullärd, men ändå någorlunda rutinerad högstadielärare. Att vara lärare är lååångt ifrån det jag föreställde mig när jag gick på lärarhögskolan. Jag har bl a lärt mig att;
 
– Tonåringar kan lukta sig till osäkerhet och rädsla. Jag lovar, de är värre än blodhundar! They´ll eat you alive…
 
– Själva undervisningen känns periodvis som en bisyssla. Jeeesus så mycket möten, konferenser, pappersarbete, telefonsamtal till föräldrar, jagande efter elever och ren uppfostran man sysslar med på dagarna. Tror det snart är dags för oss lärare att kräva personliga sekreterare!
 
– Hur ung man själv än tycker att man är som lärare är det bara att inse faktum; i elevernas ögon är du en mossig relik från svunna tider…
 
– Sjundeklassare ska tuktas från början! Är man en riktigt grinig bitch från lektion ett, kan man unna sig att släppa greppet en aning efter ett tag, och ha riktigt trevliga lektioner med respektfulla elever så småningom.
 
– Att bibehålla kontrollen över 25 tonåringar är som att inta rollen som lejondomptör; full koncentration krävs och man gör bäst i att aldrig vända ryggen till!
 
– Det är mycket jobbigare, jävligare, roligare och mer stimulerande än jag kunnat ana! Ungefär som föräldraskapet när man tänker efter…
 

Som högstadielärare skadar det inte med lite inspiration från Häxan Surtant i vissa lägen…

Annonser

Mer helg tack!

Standard

 

 

Har haft en riktigt skön barnledig helg. Avgudar mina ungar men ibland är det nödvändigt att få ladda batterierna lite på egen hand. Jag har dansat och roat mig, slappat och käkat godis, gått långa promenader i det underbara vintervädret, gjort lite nytta i hemmet och framför allt fått vara ensam.

Under dagens promenad hade jag dock sällskap av mor och jycke, fler bilder finns i vinteralbumet.

Husdjur – en kostsam rikedom

Standard

 

Häromdagen fick jag klämma in min "lilla" kissemiss på modiga fem kilo, i en allt för liten kattbur, för en tur till veterinären. Herr Anton hade, trots sin aktningsvärda ålder (14 år blir 78 kattår!) samt det faktum att han sedan många år är kastrerad, yr av vårkänslor (i januari, katter är korkade) gett sig in i hetluften för att försvara sin position i katt-rankingen.

Hur går det när en 78-åring totalt utan självinsikt ger sig in i slagsmål mot betydligt yngre, virilare hannar? Han åker på stordäng! Min fordom så stolte krigare hade sedan nära en vecka skuttat fram på tre ben med ett nerblodat öra och en till hälften hårlös, sårig svans.

Väl framme hos veterinären stod det klart att Anton inte frivilligt skulle låta sig klämmas och kännas på, varpå han fick en spruta med lugnande medel. Inom några minuter vinglade han omkring på ostadiga tassar, ylandes en sorgsen melodi (inte helt olikt en överförfriskad, medelålders karl. Nobbad och barskrapad på väg hem från krogen). Innan han slumrade in kräktes han ymnigt över undersökningsbordet (Även detta påminde starkt om mänskligt beteende). I det exponerade maginnehållet krälade en decimeterlång. vit, platt mask (här slutar förhoppningsvis likheterna!) Maskproblemet avhjälptes snabbt med ännu en injektion (ka-ching i veterinärkassan) Matte lyckades lyckligtvis hålla frukosten nere trots att synen fick magen att röra sig på ett sätt som skulle göra tom Shakira avundsjuk.

Efter en stunds klämmande på tass och svans och ytterligare ett par sprutor (!) fick jag och katt bege oss hemåt, en av oss en dryg tusenlapp fattigare (där rök mina nya jeans, snyft…).

Det roliga är inte över än på långa vägar. Anton the Warrior ska nu äta antibiotikapasta två gånger dagligen. Av döma av Antons aversion mot detta drar jag slutsatsen att denna pasta inte påminner om Barillas! Ni som har minsta erfarenhet av katter förstår säkert hur enkelt det är att hålla kontroll över en slingrande kattkropp, fyra viftande tassar med tillhörande klor och en trilskande plastspruta med trögflytande pasta, när nämnda doseringsverktyg skall föras långt ner i ett gap bevakat av vassa huggtänder! Säkert anar ni också hur vackra mattes händer är redan efter ett par dagars behandling.

Men, trots allt känns det skönt att kattskrället faktiskt verkar repa sig snabbt. Han är en i familjen och visst kommer det att bli tomt den dagen man inte längre får lyssna till hans envetna ylande efter mat, känna stanken från kattlådan och reta sig på katthåren som naglar sig fast i sängkläderna.

Ett hem utan djur är ett fattigare hem…

 

Feminist, javisst…?

Standard
 
Sitter och retar upp mig lite så här på söndagsmorgonen. Det startades en ny sajt "bara för kvinnor" under månaden. Som jag fattade det skulle det ligga en feministisk tanke bakom, man talade om att nätet och dess tjänster är utvecklat av och för män och att det var dags att skapa något anpassat för kvinnor. So far so good…
 
En snabb blick på sidan visar att ett flertal framgångsrika svenska kvinnor finns representerade. Och vad är det dessa intelligenta kvinnor får uttala sig om på sajten? Hur de lyckats bli så framgångsrika, deras syn på utarmningen av den offentliga sektorn eller kanske hur vi ska minska ojämlikheten mellan könen i hemmet såväl som i arbetslivet?
 
Nej, sådana seriösa och tankekrävande ämnen behandlas absolut inte på denna sajt. Däremot kan man få läsa;
Linda Skugges veckomatsedel Jag är inte bara framgångsrik krönikör, författare och journalist, jag kan baka också!
Hur man syr korsstygn På kafferasterna kanske?
Tips om mode och smink Tillräckligt snygga blir vi aldrig!
Och på kultursidorna; att Mia Skäringer gillar att städa! Good for You!
 
Visst känns det radikalt och nyskapande?
 
Nu ska jag inte glömma att berätta att sajten också ska vara en möteplats för kvinnor, eftersom kvinnor ju, enligt sajtens VD Malin Stråhle "inte tar några beslut utan att fråga sina väninnor". (DN 080111)
 
Jaha, är det så det är? Det är alltså där jag har missat! När jag ska fatta viktiga beslut angående mitt liv framöver ska jag definitivt göra som mina väninnor, och inte jag själv, tycker. Det är ju självklart att mina väninnor vet bättre än mig när det gäller mitt privatliv. Kanske tom när jag måste fatta beslut på jobbet att jag bör ringa runt till väninnorna först. Är det ok tjejer?
 
Varför får jag känslan av att så snart något ska vara "bara för kvinnor" reduceras det till något lättsamt och intelligensbefriat? Missförstå mig rätt, lättsamt behövs också, och jag tycker det är kul med smink och mode. I mitt eget bloggande är det knappast livets stora frågor utan just det lättsamma som premieras etc etc…Men, om man nu uttalar sig i sveriges största morgontidning om att nätet är skapat av och för män och sen skapar en sida med exakt samma innehåll som tex "kvinnosidorna" på kvällstidningarnas sajter, vill man då verkligen åstadkomma något positivt för kvinnor eller är det annonspengarna som är den enda drivkraften? Är det inte rentav så att sidor som dessa bidrar till att cementera könsrollerna och på sätt och vis dumförklarar kvinnor?
 
Och för er som vill kolla själva för att bilda er en egen uppfattning hittar ni sidan här

Tungsinthet…

Standard

 

 
 
Jag vill egentligen inte vara negativ, men det här året har börjat tungt på många sätt. (adverb)
 
Visst finns det mycket att glädjas över, men jag vill ändå sammanfatta årets första veckor som just tunga. (adjektiv)
 
Det är svårt att sända ut positiv energi när känner en tyngd över sina axlar. (substantiv)
 
Men, man ska försöka låta bli att låta dystra tankar tynga ner en! (verb)
 
Kanske behöver jag bara sova (tungt givetvis!)för att känna mig mindre tung…tyngre…tyngst… (komparation)
 
Ingen kan väl gissa vad vi jobbar med på svenskalektionerna just nu?