Puh!

 

Delmål ett, att springa tre km på mindre än 20 min uppnått idag. Tom med 22 sek tillgodo!

 

OK, jag vet att det inte är något att skryta över, men för mig är det en seger i det lilla.

 

 

Annonser

Gäsp..

 

Sov urdåligt inatt men tog mig ändå upp tidigt så jag hann ta ett pass på löpbandet före frukost. Lite mallig faktiskt…

 

Utvecklingssamtal, nationella prov…det är fullt upp på jobbet just nu kan man säga, och då kommer sömnlösheten som ett brev på posten. Läget känns dock än så länge någotsånär under kontroll. Jag siktar friskt på att köra järnet fram till påsklovet, sen blir det nog några dagar i soffan. Soffa är skönt. Soffa är bra!

 

 

 

Imorse startade inte bilen jag har till låns för tillfället. Vid 35 års ålder har jag ännu inte ägt en egen bil, men det går ju rätt bra att köra andras också. Tills idag då… HYPERSTRESSAD som jag är just nu blev jag fullständigt VANSINNIG när bilen inte startade. Hade den inte varit ett dött objekt hade jag fått samvetskval för alla okvädningsord jag hann vräka ur mig. Ja, ni kan säkert föreställa er.

 

Lite pinsamt då att det sedan visade sig att det enda felet var att bensinen var slut.  Nåja, även den bäste kan fela. Eller nåt…

 

 

Nu var det ilska över icke rullande bil, men annars tycker jag det där med road rage är ganska intressant. Jag är i vanliga fall en relativt tolerant människa, men så snart jag sätter mig i en bil tycker jag plötsligt att folk, eller åtminstone mina medtrafikanter, är totalpuckade idioter. De blinkar för sent,eller inte alls innan de ska svänga, ändå har de mage att tuta och hytta med nävarna när JAG byter fil utan förvarning. De kör antingen för sakta eller för fort. Och är någon fotgängare jobbig och står och väntar vid ett övergångsställe så jag måste stanna och släppa förbi, ja det är också otroligt irriterande.

 

 

Nu är det dags för att köra till kör för att köra lite körande med andra körare

 

 

 

Måndag!

 

Jo, det är faktiskt "Måndag!"

 

Trots att detta är den veckodag som jag gillar minst, och det dessutom är snöstorm ute, mår jag bättre än på länge, och det är sååå skönt! Dessutom har jag tyckt mig se att det är en uppåtgående trend även hos andra bloggare. Livet börjar kännas lättare helt enkelt, och hur härligt är inte det?

 

Nu har vi "rensat ut" och ser äntligen fram emot den utvecklande delen av året.

 

Mot oändligheten och vidare! Wohoo!!

 

Visserligen ligger de där trista problemen kvar och skaver, men vissa saker kan jag påverka och tänker försöka göra det också. Andra kan jag inte påverka och då är det lika bra att sluta älta dem.

 

Helgen med min älskade var helt underbart mysig. Han lugnar mig, ger mig energi, gör mig alldeles varm och… luddigt lycklig. Visst känns det lite luddigt när man är sådär himla kär? Jag har aldrig förut så påtagligt känt en människa fullkomligt stråla ut positiv, kärleksfull energi när man är nära. En energi som är så härlig att jag glömmer tid och rum och bara hänger mig åt det rus som uppstår.

 

Underbara, fantastiska människa, jag är fullständigt förlorad i dig!

 

Tränar gör jag också faktiskt! Känner mig riktigt duktig också, jajamensan! Efter ett besök i ett provrum i helgen där jag med all oönskad tydlighet kunde beskåda min blekfethet ökade träningsambitionerna dessutom radikalt. Min plan var att gå upp tidigare idag och jogga före frukost, det ska vara bra för fettförbränningen har jag hört. Min plan gick dessvärre i stöpet, morgontrött är bara förnamnet, men jag har tagit igen det nu i eftermiddag.

 

Nu står dusch, kaffe och nattning av barn på kvällsschemat. Om jag inte däckar fullständigt i soffan sedan kanske jag rentav hinner blogga lite till, man vet aldrig.

Fredag!

 

Fredagskvällar, att få träffa älsklingen igen efter en vecka av längtan. Då man kan glömma alla problem och bara mysa. Det är lycka!

 

 

Trevlig helg alla fina människor!

 

 

Smärta

 

Sviken, utnyttjad, förtalad, utskälld,

 

bortvald, utfryst, försatt med munkavle.

 

Fullständigt desillusionerad…

 

Jo, det gör ont. Mycket ont.

 

Jag sörjer det som varit, det som jag trodde var något beständigt,

 

något man kunde lita på…

 

Förutsättningarna är inte desamma, men livet måste fortgå.

 

Snart har jag torkat mina tårar, släppt ångesten, gått vidare.

 

Kanske kan jag till slut även förlåta. Någon dag, kanske…

 

 

Nej nu lättar vi upp stämningen lite igen!

 

Den här bilden är ju sååå gammal, men det hjälps inte. Jag skrattar lika mycket varje gång jag ser den.

 

 

Tröstäter

 

Har käkat 1,5 Dubbeldaim redan.

 

Visste ni att Daim är en av de få chokladbitar där salt är en viktig smakgivare? Om någon nu skulle bry sig om det, men onödigt vetande kan ju vara kul ibland…

 

Orolig för M som är sjuk, igen? än? Min stackars, stackars älskling… 

 

Det är så mycket problem just nu, varför?  Vad är det som händer? Vad är det vi missat eller gjort fel? Vilket är budskapet egentligen? Hur ska vi få lugn, ro och ordning på tillvaron igen?

 

HJÄLP!!

 

Vi behöver flyt nu, kom igen! Positiva energier hitåt!