Mina vackra, underbara döttrar.
I found a way to let you in
It’s like I’ve been awakened
Every rule I had you breakin’
It’s the risk that I’m takin’
Hit me like a ray of sun
Burning through my darkest night
Teresa Rexlin har sammanställe ett årshoroskop för 2009 på Passagen. Även om jag är ytterst skeptisk mot allmänt ställda horoskop måste jag säga att jag tycker första delen av horoskopet stämmer in så himla väl på mig. Tappa fotfästet, övermannad av känslor och tankar, obearbetad sorg och rädsla…
Nu väntar jag bara på den förbättrade ekonomin 
Stenbocken 22 dec – 20 jan
Du som är född den 22-24 december ska absolut läsa om plutos inverkan på ditt liv de kommande åren. (Kategori: Om planeterna) Det händer mycket med dig nu och du kan nog tidvis känna det som att du helt förlorar fotfästet. Även omedvetna rädslor kommer upp till ytan och måste bearbetas. Tveka inte att ta hjälp av en bra terapeut om du känner dig övermannad av dina känslor och tankar. Obearbetad sorg kommer ofta till uttryck som okontrollerad ilska. Har du några obearbetade känslor som du tryckt ner under årens lopp kommer de upp nu och kräver att bearbetas och släppas. Var beredd på vad som helst. Det finns en djupare mening med det som sker med dig nu och det är att du ska bli hel. Vad du än gör så fortsätt inte att trycka ner känslor. Sök kreativa sätt att ge ditt inre liv ett uttryck, som att måla, skapa, dansa. Men det handlar om en längre inre transformationsprocess och den kommer att ta sin tid. Och det är mycket möjligt att den triggas av att en ny person kommer in i ditt liv som påverkar dig på djupet. Fullmånen i juli i ditt eget tecken ger dig en halvtidsanalys och du kan se åt vilket håll det lutar. Var ärlig mot sig själv i år och visa även dina närmaste vad du känner och vad som bubblar innanför. Sex är också ett sätt att öppna upp och ge uttryck för sina inre drifter, vilket du får bevis för i sommar. Men energierna är verkligen extremt starka nu och du kan tappa huvudet helt. Fast det kanske å andra sidan är bra, för då får de ju ändå en chans till utlopp.
Din ekonomiska situation verkar däremot att stadigt förbättras, kanske du blir erbjuden ett nytt arbete med högre lön, eller att du får utdelning för tidigare investeringar. Pengar ska i alla fall inte vara något problem i år för dig, om du inte överdriver och spenderar när du inte behöver. För att stilla och döva de där inre obehagliga känslorna, då får du ännu mera att ta itu med senare. Ska ut och resa långt i år bör du iaktta försiktighet och kolla upp bokningar, biljetter, passet och hotellet en extra gång. Risk för oväntade vändningar kan ge dig bekymmer som hänger med länge, för de är svåra att lösa och ingen vill ta på ansvaret. Men om du är försiktig och har tagit ansvar för din egen del, står i alla fall du med ryggen fri. Är du singel finns en chans att du träffar någon genom jobbet senare i höst. Det kan du ju även göra om du redan är i en relation, men då får du problem du inte vill ha. Garanterat.
…har jag i överflöd. Många olika känslor samtidigt hela tiden som vill ta över, och jag kämpar hela tiden för att hålla balansen.
Kärlek, tacksamhet, ömhet, lycka, oro, besvikelse, sorg…
Hat? Jag vet inte om man kan kalla det hat, men den som tagit ifrån mig det som jag förut betraktat som min största trygghet, som har sårat mig och människor jag älskar djupt, som fått mig att vilja ta mitt eget liv, som ljuger och bedrar, som är som en sjukdomssvulst som sprider sitt bittra gift omkring sig, som genom att manipulera sin omgivning kommer undan med oförlåtliga handlingar och ett vidrigt betéende, som ser på hur jag blir straffad för det han är skyldig till , som över huvud taget inte tar ansvar för sina handlingar, som hindrar mig från att stötta någon som förmodligen har det ännu svårare…
Nej, jag hatar inte. Kanske har jag inte förmågan att hata. Men jag föraktar det usla kräket mer än jag någonsin föraktat någon annan. Förakt är knappast någon ädel känsla men tyvärr lever och frodas den i mitt inre.
Hur handskas man med sånt här? Jag gör så gott jag kan, med varierande resultat. Jag gråter, skriker åt dem som inte förtjänar det, förtränger så gott det går, lyckas faktiskt glömma och vara glad emellanåt, låtsas att allt är ok, försöker fylla mina tankar med annat, gråter…
Mitt enda hopp är att något gott till slut ska komma ur det här, att det som hänt inte ska vara helt förgäves. Att ögon ska öppnas och att någon typ av rättvisa ska skipas. Att de som kämpat så hårt, så länge kanske äntligen ska få leva i frid och lycka.
Åsas space 