Kärlek eller rädsla?

Standard
 
Min älskade förklarade för mig snart efter att vi först träffats att "alla känslor kommer antingen ur kärlek eller rädsla". Det där har jag funderat mycket över, och det stämmer ju!
 
Negativa känslor utgår ifrån rädslor. Svartsjuka tex är troligtvis rädsla att förlora någon. Hat och ilska mot någon kan bottna i rädsla att inte kunna stå emot eller hantera en persons negativa inverkan. Skam är förmodligen rädslan över andra människors åsikter och fördömanden. Irritation och frustration inträffar ofta när man är rädd för att misslyckas med något.
 
Att positiva känslor däremot är grundade av kärlek, till sig själv och andra, är mycket lättare att se och kräver knappast någon närmare förklaring.
 
Då vi till stor del agerar efter våra känslor, kan man säga att handlingar har samma ursprung. Dock blir det lite mer komplicerat då man tänker på att ett agerande kan uppfattas som negativt, även om tanken och känslan bakom är just kärlek. I förlängningen, när man ser tillbaka, kan man ändå ofta se att den eller det som en gång fick ens liv att ställas på ända, faktiskt var vad som ledde in en i en ny, bättre riktning. Att stå för sanningen även om det innebär att människor kan bli sårade, eller att sätta gränser och införa begränsningar för ett barn är exempel på detta.
 
På samma sätt kan det som verkar vara vänlighet och omtanke vara förklädda yttringar grundade i rädsla. Att "skydda" andra från obehagliga sanningar, eller ge ett barn allt vad det pekar på är såna exempel. I det första fallet är man rädd att personen i fråga inte ska kunna hantera sanningen eller kunna vända den emot en själv, men man ger inte personen i fråga de rätta förutsättningarna till att fatta egna beslut. I det andra fallet ligger rädslan i att den omsorg man har att erbjuda inte ska räcka till utan mutor och resultatet blir en bortskämd, ständigt otillfredsställd unge.
 
Bara för att man är medveten om sina rädslor betyder tyvärr inte att man bara kan sopa undan alla negativa känslor, men det ger förutsättning att arbeta med dem. Det största hindret för de flesta är nog att våga vara sann mot sig själv, att se sanningen i vitögat, att stå för sina misstag utan att urskulda sig inför sig själv och andra. Jag tror dock att självkännedom och ärlighet inåt såväl som utåt är nyckeln till ett rikare och bättre liv, och jag strävar ihärdigt vidare… 
 
 
 

»

  1. Jag tänker följa schemat nästa vecka då start måndag 🙂 Det är ett program ifrån Anna Skipper och det är gott också 🙂 Några av dom har jag prövat redan 🙂 Jag mailar det till dig, sen köpte jag boken med hennes morgondrinkar också 🙂

  2. Det låter ju helt sant och klokt. Lycka till på den fortsatta färden! =) Kul också att du fortsätter att blogga fast du inte skulle…;-) För min del råder bloggtorka, men det kan bero på att jag har lite mycket på jobbet just nu. Orkar inte så mycket mer än jobb. Undrar om ork också bottnar i rädsla ? Rädsla för jobbet kanske ? 😉

  3. Jaa, det det här har jag läst om och funderat på…JAg tänker att när jag ser saker och människor negativt så är det rädslan som är "på" och när kärleken är "på" så ser jag allt ljusare sa s. Det finns fler som är gamla och kloka själar ser jag. Det är givande att läsa dina inlägg…Kärleksknappen är på här och det blir ljusare perspektiv på livet och allt som händer då…;-)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s