Äntligen!

Standard

Nu har jag intagit sportlovsposition; ryggläge i soffan. Nu tänker jag tillåta mig att vara rent odrägligt slapp och slö ända tills jag känner att orken och inspirationen är tillbaka. Spänningen i att följa budgivningen på huset är tillräcklig stimulans just nu. Hittills går det mycket bra tycker jag! Show me the money! ;D
.
.
För min darling är det tur att jag inte kräver mycket just nu, han har nämligen nyligen tagit farväl av sin fertilitet, och tydligen är det inte njutbart alls. Han säger att det känns som efter en rekorderlig pungspark, fast med ökande intensitet. Gångstilen är modell cowboy, och kallsvetten glänser i pannan. Humöret är dock, om inte på topp, så efter omständigheterna förvånansvärt gott!
.
.
Detta goda humör, och även hans skämtlynne, är något som jag blivit väldigt bortskämd med. Trots svåra prövningar och allt elände som varit ligger skojfriskheten alltid nära till hands. Ett exempel på detta är den gången ambulanskillarna frågade honom, minuterna efter ett av hans allvarligare krampanfall:
– Är du allergisk mot något?
Och min mycket medtagne älskade man svarar med svag stämma:
– Jazz och countrymusik.
.
.
Sådär är det mest hela tiden, så jag har fått lära mig att koda av hans språk. ”Rätt bra” är tex när det gäller det mesta ett väldigt högt betyg när det kommer från honom. Om det däremot är svaret på frågan; ”Hur mår du?”, betyder det istället att det är rent ut sagt jävligt dåligt och hotande livsfara.
.
.
Att kunna skratta tillsammans, även under tuffa tider, känns som en väldig styrka. Jag är väldigt, väldigt lycklig…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s