Monthly Archives: april 2010

En liten pys…

Standard

En ”pys” är en liten stunds vila har jag fått lära mig sedan jag började hänga med Borlängekillar 😉

Andra uttryck jag fått lära mig är bla ”mölj” och ”tjofräs”. Jo jo, man vidgar sina vyer och lär sig nya saker minsann!

Nu sitter tjejerna på tåget till Stockholm, och jag slappar på sängen. Det finns så mycket jag borde göra; åka till återvinningsstationen med drivorna av papper, plast och glas. Städa undan påsarna med kläder som jag bestämt mig för att kassera. Städa lite rent allmänt (jo, det behövs faktiskt!)… Men jag unnar mig en pys först!

Ikväll kommer min älskling! Wohoo! Life is good!

Vi har inte setts på flera veckor, och jag har nästan längtat ihjäl mig på kuppen. Och jag har inte varit i Ovandal sedan påsklovet, och kommer inte heller dit förrän tidigast om två veckor! M fixar och donar där mest varje ledig stund, så det kommer att ha hänt massor när jag väl kommer dit. Spännande!

Annonser

Första föreställningen avklarad!

Standard

Jag slog rekord i fumlighet ikväll på premiären av 70-talskonserten! Jag snubblade in på scen, jag höll på att trilla av gradängen, jag snubblade på vägen ut, jag tappade rekvisita och sprang in i mickstativ. Men jag hänger inte läpp över det, är man inte bäst på annat kan man ju vara bäst på att klanta till det. Och så länge man ser jävligt glad ut spelar det ingen större roll, man får se det som underhållning helt enkelt. Och Papphammar var väl poppis på 70-talet, eller?

I det stora hela gick premiären bra och publiken tycktes uppskatta den. Med tanke på genrepet, där ingenting funkade som det skulle,  kan man inte vara annat än nöjd. Egotrippad som jag är bekymrar jag mig mest för att ungarna tyckte att jag hördes svagt i mitt solo. Är det jag som ska fläska på eller är det en ljudteknisk fråga? Ska försöka få klarhet imorgon, för jag vill inte låta mesig!

Andra synpunkter som kommit fram är att första akten är lite seg, men att det är bättre fart  i del två. Imorgon tar vi nya tag och öser från första minuten!

Mina kära döttrars analys var en aning tvetydig;

Sanna: Bra! Ta mig bara hem nu!

Elina: Det var bäst när du sjöng, men du hördes inte!

Amanda: Zzzzzzzzzz…

Mamma skryter igen!

Standard

Större delen av lördagen, hela söndagen och varenda kväll hela veckan är det Sanna som tar hand om sina systrar. Vilken tjej jag har! 

 

För ett tag sedan, när jag drabbades av stressvansinnet och for runt och gastade som en galning om något (vad minns jag inte men säkert något helt betydelselöst och oviktigt) och i mitt hysteriska tillstånd var fullständigt övertygad om att allt skulle gå rakt åt helvete, tittade Sanna på mig med trött blick och sa, totalt supercoolt:  ”Måste du vara så dramatisk?”

Underbara unge, det är tur att du har överseende med din knäppa mamma!

Ojdå!

Standard

När jag scrollade ner såg jag att jag faktiskt städade i fredags också, så det var ju inte så länge sedan. För mig kändes det dock länge. Jag erkänner att jag nog vanligtvis städar oftare än genomsnittet. Sedan fick jag nästan panik härom dagen när vi kom hem och Elina förvånat sa; ”Det luktar inte som hemma hos oss här”.
Saneringsakuten, KOM!!

Blame it on the boogie!

Standard

Dåligt med bloggande nu, men det är inte underligt med tanke på att man har en del att stå i minst sagt. Jobb på dagarna, en snabbvisit hemma på eftermiddagen och sen iväg på kvällsrep. Det är nästan som när vi var med i Körslaget, men då varade det i sju veckor. Nu är det bara lite mer än en vecka som är lika intensiv. Att det är så fantastiskt kul uppväger det jobbiga och gör att man orkar mer än man borde. Igår kväll var jag så uppvarvad efter repet att jag satte igång att städa när jag kom hem. Vid midnatt såg hemmet rätt hyfsat ut för första gången på ett bra tag.

Kors i taket har jag faktiskt fotat lite från repetitionerna, och det ska in här på bloggen hade jag tänkt. Och idag var vi med i Mora Tidning i ett helsidesrepotage, det kan man se här!

Ni kommer väl på konserten?