Första föreställningen avklarad!

Standard

Jag slog rekord i fumlighet ikväll på premiären av 70-talskonserten! Jag snubblade in på scen, jag höll på att trilla av gradängen, jag snubblade på vägen ut, jag tappade rekvisita och sprang in i mickstativ. Men jag hänger inte läpp över det, är man inte bäst på annat kan man ju vara bäst på att klanta till det. Och så länge man ser jävligt glad ut spelar det ingen större roll, man får se det som underhållning helt enkelt. Och Papphammar var väl poppis på 70-talet, eller?

I det stora hela gick premiären bra och publiken tycktes uppskatta den. Med tanke på genrepet, där ingenting funkade som det skulle,  kan man inte vara annat än nöjd. Egotrippad som jag är bekymrar jag mig mest för att ungarna tyckte att jag hördes svagt i mitt solo. Är det jag som ska fläska på eller är det en ljudteknisk fråga? Ska försöka få klarhet imorgon, för jag vill inte låta mesig!

Andra synpunkter som kommit fram är att första akten är lite seg, men att det är bättre fart  i del två. Imorgon tar vi nya tag och öser från första minuten!

Mina kära döttrars analys var en aning tvetydig;

Sanna: Bra! Ta mig bara hem nu!

Elina: Det var bäst när du sjöng, men du hördes inte!

Amanda: Zzzzzzzzzz…

»

  1. Fläska på lite, det skulle inte skada 🙂 Och din krulliga kör kan sjunga närmare mickarna….

    Förresten tyckte jag att det var bra underhållning när du trixade med din brudslöja 😀

  2. C: Jo, man gör så gott en kan iaf. 🙂

    Å: OK, nu är halsen risigare men jag ska försöka. Synd bara att ingen kan tala om hur det låter före föreställning! :S

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s