Blev lite sentimental…

Standard

Jag blev inbjuden till Facebookgruppen ”Alla vi som saknar Lennart Elin”, och det är självklart att jag ska vara med i den. Lennart var fysiklärare på Strandens skola under många år, även de år jag jobbade där. Och visst, jag saknar Lennart. Men jag saknar också Elisabeth, Ewa, P-O, Lunkan, Stefan, Jenny, Bette, Berit och alla de andra underbara kollegorna jag hade där.

Jag jublade inte alltid av glädje på väg till jobbet när jag jobbade på Stranden, men det var heller aldrig motigt att åka dit. Stämningen på den skolan var unik, jag tror aldrig att jag kommer att få en bättre arbetsplats. Samarbetet, stöttningen, den positiva synen på eleverna. Det fanns så mycket kärlek i de där gamla risiga lokalerna!

En epok gick i graven när Strandens skola stängdes…

Nu när jag flyttar funderar jag starkt på att ta ett sabbatsår från skolans värld. Att jobba med barn och ungdomar är viktigt och givande men även krävande, och jag tycker det är svårt att ha tillräckligt med kraft för att göra ett bra jobb och samtidigt vara en bra mamma. Och efter bara fyra år har jag redan börjat tröttna på alla nya förordningar och direktiv som ständigt kastas över en. Politikerna vägrar inse att alla besparingar är orsaken till de försämrade resultaten, och istället tycker man att de stackars lärare som får vara kvar ska uppfinna hjulet gång på gång.

För ett par månader sedan blev jag uppsagd pga arbetsbrist. I höst ska mina elever upp i högstadiet. 27 elever varav ca 7 med ”speciella behov” i varje klass. I rest my case…

Ett svar »

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s