Brevet

Standard

Idag fick jag tokspel efter att ha hört det senaste i hela den här sjukvårdssoppan och skrev ett brev till ledningen på Falu lasarett. Så här skrev jag:

Hej XXXX

Jag skriver till dig med anledning av den vård, eller snarare brist på vård som min fästman Magnus utsätts för. Magnus fyller idag 41 år och vi har fyra barn.

Magnus fick sitt första krampanfall på annandagen 2008 och hamnade på akuten i Mora. Eftersom han är bosatt i Borlänge har han sedan genomgått undersökningar hos neurologen på Falu lasarett. Under denna tid har han haft ett antal mer eller mindre kraftiga krampanfall. Kramperna efterföljs alltid av en timmes total förvirring, stora språksvårigheter och total minnesförlust. Det senaste anfallet varade i 15 minuter, han slutade andas och när ambulansen kom hade han ingen mätbar puls. Detta skedde i helgen under en resa till Berlin.

EEG, hjärnröntgen, sömn-EEG etc har genomförts. Det man konstaterat är att han saknar en bit av hjärnstammen av okänd orsak, samt att han har ett flertal ”bubblor” i hjärnan. Undersökningarna visar dock inte på epilepsi, och vad som är problemet är fortfarande högst oklart. Du kan säkert förstå vilken fruktansvärd oro detta medför för hela vår familj. Han har även problem med blödningar och vaknar ofta med näsblod. Han har även i perioder haft smärtor i inre organ, långvarig feber samt kräkningar.

Vi har inte lyckats utröna vad som utlöser kramperna. Ett visst samband finns efter intag av alkohol, men flertalet gånger har de utlösts fullkomligt oprovocerat.

Läkaren som vi varit i kontakt med, XXXX, gav Magnus en medicin mot kramper. När han tar dem blir han som vanligtvis är en mycket aktiv och energisk människa väldigt slö i kroppen och trög i huvudet. Alla kroppsfunktioner fungerar dåligt och han blir så ”dimmig” i skallen att han har svårt att föra en normal konversation, än mindre klarar han att arbeta med dessa bieffekter. Han kan alltså inte leva ett fullvärdigt liv med denna medicin, och han beslutade att sluta ta den.

Magnus hade idag en inbokad telefontid med XXX kl. 13-14. Vi hade stora förhoppningar om att han skulle få bli sjukskriven, eftersom han just nu har svårt att klara av jobbet pga såväl psykiska som fysiska besvär, samt att han skulle bli erbjuden att prova någon annan typ av medicin eller behandling. Som lekman ser jag det som självklart att om en patient inte mår bra av ett läkemedel borde det erbjudas alternativ. Telefonsamtalet, som inte blev av förrän efter kl 16.00, var dock mycket snabbt avslutat (efter 8 min). XXX  frågade om han tar medicinen hon gett honom, och när han svarade nej blev det kalla handen. Hon ville inte ens lyssna på hans förklaringar, sa att han skulle ta medicinen punkt slut. Ingen sjukskrivning, ingen hjälp, bara frustration, depression och desperation.

Hur ska vi göra? Något är allvarligt fel! En medicin som kan förhindra nya krampanfall är visserligen till hjälp, men inte om man inte kan ha ett fungerande liv pga bieffekterna. Dessutom anser jag att alla övriga sjukdomssymptom tyder på att det finns fler problem som inte utretts tillräckligt. Kan du ge oss råd vart vi ska vända oss? Finns det möjlighet att byta läkare?

Med vänliga hälsningar Åsa Häll

»

  1. Man har väl alltid rätt att få ytterligare en läkare till att bedöma ens sjukdom? Så är det här i alla fall. Och man har rätt att vägra ta en medicin som man inte tror på. Utan att få ett sånt bemötande!

    Men det finns läkarrötägg. Rätt många tyvärr. Ni har väl fria vårdval däruppe också? Byt vårdcentral, byt sjukhus.

  2. Pingback: Är det dags att oroa sig igen? | Åsas space

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s