Månadsarkiv: maj 2010

Brev, igen…

Standard

Hej igen XXX!

Döm om vår förvåning och besvikelse när Magnus var på håret att få den fortsatta utredning han behöver idag, men sedan stoppades av Dig.

Om han skulle få nya besvär i helgen, få bestående men eller värre kommer jag att hålla dig personligen ansvarig.

Åsa Häll

Mammons tid!

Standard

Det såg så himla bra ut!

Magnus åkte till akuten och fick träffa en läkare som lyssnade intresserat på hela hans sjukdomsberättelse. Det togs prover, lyssnades, klämdes etc. Läkaren gjorde bedömningen att Magnus skulle läggas in för en grundlig undersökning. Wohoo!!

Läkaren gick iväg för att börja ordna med saker och ting, och Magnus ringde sin far och bad honom hämta Simon på dagis. Allt verkade vara frid och fröjd, men man ska ALDRIG ropa hej!

När läkaren kom tillbaka fick han förläget berätta att hans chef sagt nej till Magnus inläggning! Samma chef som jag så sent som igår kväll hade mailkontakt med! Samma chef som igår kväll skrev att han hade full förståelse för vår jobbiga situation! Samma chef som skrev att de alltid gjorde sitt bästa för att ge sina patienter möjlighet till second opinions!

Om någon vidare undersökning skulle genomföras måste det gå via vårdcentralen! Man behöver inte ha högre IQ än sitt skonummer för att räkna ut att landstinget sparar pengar genom att hänvisa kostsamma patienter till den kommunalt finansierade sjukvården.

Hur sjukt är vårt samhälle egentligen??

Håll tummarna!

Standard

Mina mail tycks ha gett viss effekt! Höjdare på Falu lasarett har svarat, och ärendet ska delges fler personer. Magnus har talat med en sekreterare som försökt ordna en tid men inte lyckades, men nu är han beordrad att åka in akut istället.

Håll tummarna för att han får träffa någon som tar detta på allvar och inte bara ger upp!

Brevet

Standard

Idag fick jag tokspel efter att ha hört det senaste i hela den här sjukvårdssoppan och skrev ett brev till ledningen på Falu lasarett. Så här skrev jag:

Hej XXXX

Jag skriver till dig med anledning av den vård, eller snarare brist på vård som min fästman Magnus utsätts för. Magnus fyller idag 41 år och vi har fyra barn.

Magnus fick sitt första krampanfall på annandagen 2008 och hamnade på akuten i Mora. Eftersom han är bosatt i Borlänge har han sedan genomgått undersökningar hos neurologen på Falu lasarett. Under denna tid har han haft ett antal mer eller mindre kraftiga krampanfall. Kramperna efterföljs alltid av en timmes total förvirring, stora språksvårigheter och total minnesförlust. Det senaste anfallet varade i 15 minuter, han slutade andas och när ambulansen kom hade han ingen mätbar puls. Detta skedde i helgen under en resa till Berlin.

EEG, hjärnröntgen, sömn-EEG etc har genomförts. Det man konstaterat är att han saknar en bit av hjärnstammen av okänd orsak, samt att han har ett flertal ”bubblor” i hjärnan. Undersökningarna visar dock inte på epilepsi, och vad som är problemet är fortfarande högst oklart. Du kan säkert förstå vilken fruktansvärd oro detta medför för hela vår familj. Han har även problem med blödningar och vaknar ofta med näsblod. Han har även i perioder haft smärtor i inre organ, långvarig feber samt kräkningar.

Vi har inte lyckats utröna vad som utlöser kramperna. Ett visst samband finns efter intag av alkohol, men flertalet gånger har de utlösts fullkomligt oprovocerat.

Läkaren som vi varit i kontakt med, XXXX, gav Magnus en medicin mot kramper. När han tar dem blir han som vanligtvis är en mycket aktiv och energisk människa väldigt slö i kroppen och trög i huvudet. Alla kroppsfunktioner fungerar dåligt och han blir så ”dimmig” i skallen att han har svårt att föra en normal konversation, än mindre klarar han att arbeta med dessa bieffekter. Han kan alltså inte leva ett fullvärdigt liv med denna medicin, och han beslutade att sluta ta den.

Magnus hade idag en inbokad telefontid med XXX kl. 13-14. Vi hade stora förhoppningar om att han skulle få bli sjukskriven, eftersom han just nu har svårt att klara av jobbet pga såväl psykiska som fysiska besvär, samt att han skulle bli erbjuden att prova någon annan typ av medicin eller behandling. Som lekman ser jag det som självklart att om en patient inte mår bra av ett läkemedel borde det erbjudas alternativ. Telefonsamtalet, som inte blev av förrän efter kl 16.00, var dock mycket snabbt avslutat (efter 8 min). XXX  frågade om han tar medicinen hon gett honom, och när han svarade nej blev det kalla handen. Hon ville inte ens lyssna på hans förklaringar, sa att han skulle ta medicinen punkt slut. Ingen sjukskrivning, ingen hjälp, bara frustration, depression och desperation.

Hur ska vi göra? Något är allvarligt fel! En medicin som kan förhindra nya krampanfall är visserligen till hjälp, men inte om man inte kan ha ett fungerande liv pga bieffekterna. Dessutom anser jag att alla övriga sjukdomssymptom tyder på att det finns fler problem som inte utretts tillräckligt. Kan du ge oss råd vart vi ska vända oss? Finns det möjlighet att byta läkare?

Med vänliga hälsningar Åsa Häll

Allvarligt talat!!??

Standard

Köttlim!!??

Först tyckte jag det lät fullständigt befängt, men sedan slog det mig;

Om man börjar sälja det i butik kan även fattiga studenter, ensamstående mödrar och pensionärer ha råd att äta kött som sitter ihop! Det är bara att plocka fram fläskfärsen och limtuben på fredagskvällen. Voila! En fläskfilé!

”Åh mamma! Mat OCH pyssel! Vilken överraskning!”

Se hela bilden

Jag blir galen!!

Standard

Skolan ska byggas om, och just nu låter det som att de testkör ett jetplan i salen intill. Det är outhärdligt! Jag har fått lov att skicka ut eleverna på rast, arbetsmiljön är fullkomligt oacceptabel.

Halva mitt hem ligger nedpackat i flyttkartonger. Skolan är också till stor del nedpackad och omstuvad. Mitt blivande hem är ett bygge. Skolan jag jobbade på innan jag kom hit var i ständig omvandling; ideliga byten av klassrum och lokaler innan den till slut stängdes för gott.

Samtidigt som jag längtar efter lugn och ro tycker jag att det är ganska spännande att se all turbulens som pågår både i det stora och i det lilla just nu. Naturkatastrofer, ekonomiska kriser, otroligt många som byter partners och omgrupperar sig etc etc…

För er som liksom jag tror på att det finns högre syften och orsaker till det spel som pågår runt oss alla, eller är nyfikna på teorier kring 2012, vill jag rekommendera Teresa Rexlins bloggar. Allt hon skriver är sånt jag tror på, och många av hennes tankar har jag själv tänkt.

Rexlins astroblogg

Wake up Sweden!

Skynda, skynda…

Standard

Måste göra ett litet snabbt inlägg nu när det närmar sig midnatt. Vill ju inte ha ännu en obloggad dag, det ser ju inte snyggt ut i statistiken 😉

Idag framförde mina elever medeltidsteatern som vi har jobbat på ett bra tag nu, och de gjorde det skitbra! Jag kände mig alldeles stolt över de små liven. Birger Jarl, Heliga Birgitta och de andra kändisarna illustrerades på ett kul sätt genom ungarnas egenhändigt ihopknåpade manus. På de ändlösa repetitionerna har de aldrig lyckats hålla fokus hela pjäsen igenom, men idag när det gällde skärpte de till sig.  Kul! På torsdag kör vi igen, en kvällsföreställning för släkt och vänner.

Sanna repeterar också för fulla muggar. Mirandakören har premiär för sin nya show med Michael Jackson-tema, och det ska bli superkul att se! På lördag ska vi dit hela gänget! Ni som har möjlighet ska definitivt gå och titta. Efter att ha sett deras förra show Mamma Mia är jag säker på att det kommer att bli riktigt bra även denna gång.

Ooops, nu slår det snart om till onsdag! Skynda, skynda…

Barnuppfostran for dummies

Standard

Med jämna mellanrum kör jag en drive här hemma för att förbättra stämningen. Nu är det dags igen! Den här gången kör vi ”stjärnjakten”. Jag och småtjejerna ställde gemensamt upp kriterierna för att erhålla stjärnor. Att låta någon gå före var flickornas val, det är höjden av uppoffring i deras värld. Hänga upp jackan och ställa skorna snyggt var ett av mina val. Allt som allt kan man tjäna maximalt åtta stjärnor/dag genom att vara mammas lilla ängel. Först till 100 stjärnor får välja en ”belöning”.

Om det funkar?

Simmar en enbent and i cirklar? Klart det funkar! Tjejerna springer benen av sig att vara till lags! Och för säkerhets skull klämmer de in lite mellan varven att jag är världens bästa mamma.

Sen när de börjar glömma bort själva grejen, för det brukar hända efter ett tag, då får man påminna; ”Kom ihåg att om du inte gör si och så så får du ingen stjärna!”

Jag citerar mig själv:

”Mutor och hot, grunden för all lyckad barnuppfostran!”

Arg Arg Arg!!

Standard

Ni som har följt oss vet hur besvärligt vi haft det med Magnus alla konstiga sjukdomssymptom det senaste året. Nu har det alltså gått så långt att hans hjärta gav upp, och han blev räddad av ambulanspersonalen i Berlin som fick igång pumpen igen.

Tänk er in i situationen; ni har just varit med om en nära-döden-upplevelse efter ett av flera allvarliga krampanfall. Ni fick lämna sjukhuset på nåder för att resa hem, trots att bekymrade läkare ville ha er kvar för observation i fem dygn. Ansiktet är sönderskrubbat efter att ha gnuggats mot asfalten. Ena axeln värker efter fallet mot samma asfalt.  Det är mycket oklart om eller när det blir ännu ett anfall, hur det i såna fall kommer att yttra sig och vad som ev kan trigga igång det. Vad gör ni? Fundera noga nu…

Ni kanske tycker att det är läge att stanna hemma och i lugn och ro söka upp rätt personer för att få den vård ni behöver?

FEL!!


Imorgon bitti kl. 7.00 är Magnus på plats på jobbet i vanlig ordning!

Varför? Jo, för att de enormt medkännande medarbetarna på

FUCKING   BORLÄNGE

tycker att ”idag mår du ju bra, du klarade hemresan så fint så nog kan du jobba”.

Men de är vänliga nog att låta honom avlägsna sig för att besöka läkaren om det finns en tidsbokning. Är inte det gulligt??