Min blogg blir försummad just nu pga den rådande flytthysterin. Jag har gett mig själv tillåtelse till en liten stunds vila och passar på att göra en snabb uppdatering.
Amanda fyller år nästa vecka, men eftersom det är mitt i flytten har hon haft ett litet kalas hemma för sina närmsta vänner, och kalas på dagis. På lördag åker hon med sina systrar till sin pappa i Stockholm och de blir borta bortåt en vecka. Det passar perfekt, för då hinner vi få i ordning i Ovandal tills de är tillbaka.
På söndag går flyttlasset, wohoo!!
Vi jobbade järnet i helgen som var. Ja, jag fick inte så mycket gjort som jag hade hoppats, en stor del av tiden gick nämligen åt till att medla mellan våra små frön som inte alls var sådär sams och duktiga på att roa sig själva som vi blivit bortskämda med. Nu när flytten kryper allt närmare har de på allvar börjat pinka in sina nya revir, och vi får räkna med en inkörsperiod som inte lär bli helt smärtfri. Mellan tjafsen och konflikterna är de så gulliga och talar om att de ska bli syskon nu när vi flyttar ihop. Och när de hittar på bus är de hur överens som helst. Och fastän de cyklade långt utanför området vi kommit överens om, klafsade runt med gympaskorna i lervällingen, tog glasburkar i förrådet utan att fråga, fyllde burkarna med grodyngel ur det lilla vattendraget som de absolut inte får gå till och jag fick ge mig ut och leta efter dem i hällregnet, blev jag rörd och varm i hjärtat när jag slutligen såg tre små figurer i cykelhjälmar ta sig fram på rad genom det höga gräset. Riktiga pinor kan de vara, ungarna, men ger så mycket glädje.
Köket är så gott som klart, taket är uppe och det har tom börjat komma upp lite tapet på väggarna. Det börjar arta sig minsann! Jag har sagt det förut men Magnus är helt otrolig, jag fattar inte hur han orkar! Så himla duktig, uthållig och jämn i humöret. Otåliga, lättirriterade jag är högst imponerad! När jag och tjejerna stimmar på på vårt vis småskrattar han bara. Och Simon som grät i början när jag blev arg, han har vant sig fullständigt nu och tar det med ro.
Jag: Vi tjejer kan vara lite bråkiga va Simon?
Simon: Ja, men roliga! Det tycker pappa!
Imorgon går Sanna ut grundskolan. Min äldsta dotter går ut nian med godkända betyg, Halleluja! Bra gjort gumman!
Idag är det verkligen en bedrift att klara betygen i alla ämnen, det förstår man av hur hög procent av eleverna som inte fixar det och som nu ska slussas in på IV. Jag blir beklämd av statistiken och undrar hur borgarna tänker när de tror att skolan ska förbättras av att man i de nya kursplanerna ställer betydligt högre krav på eleverna, samtidigt som lärare sägs upp pga ”arbetsbrist”. Att vara lärare är redan nu att ständigt känna sig otillräcklig. Man ser elever som inte når upp till målen men det finns ingen hjälp att få. Speciallärare är ytterst sällsynta, smågrupper finns det inte resurser till etc etc… Beslutet att inte söka några skoljobb till hösten känns så rätt, så rätt!
Nu har jag pausat alldeles för länge! Åter till arbetet!
Åsas space 