Sjukhusbesök och fest!

Standard

Nu har jag varit väldigt dålig på att uppdatera, men jag hoppas att ingen legat sömnlös.. 😉

I torsdags hände det mycket må jag säga! På skolan hade vi invigningsfest för vår nya skola i Mjälga, och det blev mycket lyckat. Det bjöds på mat från olika länder och elever uppträdde med sång, dans och musik från sina hemländer. Mycket kul!

Borlänge tidning var där och gjorde ett litet reportage som man kan läsa här.

Samtidigt som vi dansade, sjöng och åt var Magnus på läkarbesöket hos neurologen.  Min stackars älskling som alltid vill undvika att oroa mig eller belasta mig med sina problem,  det är först nu efteråt som jag verkligen förstått hur orolig han varit inför detta.

När han kom till Falu lasarett möttes han av inte en, utan två överläkare som presenterade sig och sa att han skulle följa med dem in på ett rum. Han hade ingen aning om vilken typ av besked han skulle få, tyckte det verkade olycksbådande med två läkare och då jag någotsånär lärt mig att tolka min älskades språk så törs jag påstå att han redan då var livrädd. När han sedan frågade om varför han kallats dit nu och fick svaret; ”Sätt dig!” erkänner han själv att han trodde det var kört, att han blev övertygad om att dödsdömen skulle komma och att det som kvarstod var att få veta hur lång tid han hade på sig. Världen och tankarna snurrade, och han kan inte återge vad som sades de första minuterna, det finns inga minnen av det..

Men, det var goda nyheter! Halleluja! Allt går åt rätt håll och verkar ordna upp sig helt av sig självt! Tack Gud, universum, alla änglar och all världens godhet!

När Magnus rasade ihop på gatan i Berlin förra våren och blev återupplivad i ambulansen utfördes en ny hjärnröntgen på sjukhuset där. När läkarna nu har jämfört hjärnröntgenundersökningarna kan de se att av de fyra cystorna han hade i hjärnan finns bara den största kvar, men den har krympt ihop så mycket att den är mindre än vad de tre små var på den första röntgen. Hjärnan håller på att återställa sig helt av egen kraft, eller åtminstone helt utan kirurgiska ingrepp eller mediciner. Är det inte fantastiskt?

Man kan ju inte låta bli att undra varför det tagit åtta månader från den senaste undersökningen att få något besked, men vi skiter i det nu. Vi är glada!

»

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s