Monthly Archives: augusti 2011

Första egna headern!

Standard

Vad tycker ni?

Annonser

Äntligen!

Standard

Äntligen är det pappersfria samhället här! Wohoo!

Tänk så mycket lättare allt har blivit sedan datorerna kom. Nu slipper vi alla papper som ska skickas hit och dit, det är bara att knappa in allt på en dator och skicka iväg det. Så enkelt, praktiskt och tidsbesparande! För att inte tala om miljövinsten!

Självklart är jag ironisk. Gravt ironisk. Mitt skrivbord på jobbet är  begravt i dokument, formulär, blanketter, informationsblad, scheman, planer, listor, akter, handlingar och alla slags skrifter man kan tänka sig. Ghadaffi skulle kunna gömma sig i under högen i övre högra hörnet, där de minst prioriterade arken hamnar, och känna sig helt säker från upptäckt. Det vill säga tills en vacker dag när jag inser, att om jag klarat mig från att läsa de minst prioriterade papperen i två månader är det lika bra att slänga dem, och då hade jag haft en förrymd diktator i papperskorgen. Tänk så lustigt det hade varit!

På hemmafronten är det inte mycket bättre. Så här ser köksbänken ut en vanlig eftermiddag hos en ordinär familj med tre barn i grundskolan.

Och det finns få saker jag tycker så illa om, blir så stressad av, som papper. Papper inte bara är, de kräver en massa av en! Man ska notera en massa viktigheter mitt i alla oviktigheter, signera, sortera och katalogisera.

När det kommer till det där med sorterandet fallerar jag rätt ordentligt. Tyvärr så är det även en av Magnus svagheter. För det mesta går det ju bra ändå, men ibland händer det ju faktiskt att man borde haft lite mer koll, som när det är dags att deklarera en husförsäljning tex. Ja, det är ju bara ett exempel alltså, helt taget ur luften så klart. Men om man sitter hos en revisor och har råkat tappa bort en massa papper och kvitton,  så att uppgifterna är lite otydliga, ja då har man ju inget annat val än att höfta till det lite och sen acceptera en kvarskatt med alldeles för många siffror. Ja, som exempel alltså! Eller om bilen pajade, och man tvingas rota igenom halva huset, och slösa bort en hel kväll med att leta efter försäkringspapprena och sånt där. Visst vore det trist!? Ja, som exempel alltså…

 

 

Tack o hej, leverpastej!

Standard

Det är mycket nu, och jag är riktigt jädra skittrött!

Jag orkar inte med konflikter utanpå det, så jag gör ett uppehåll i att vädra kritiska åsikter, det är lugnast så. Det är svårt att uttrycka sig tillräckligt klart för att inte bli missförstådd. Ingen är perfekt och att vara förälder är det svåraste jobbet som finns. Jag har knappast gjort någon hemlighet av mina tillkortakommanden genom åren, och hur mycket dåligt samvete och ångest jag haft när jag känt att krafterna inte räckt till. Sen kanske jag ändå har gjort/gör ett bra jobb, såväl med mina egna barn som med forna elever, eller så har jag bara haft tur. Mina metoder funkar inte för alla, och de kanske inte är bra över huvud taget. Vissa föräldrar tycker det är charmigt när deras barn är kaxiga och ”tar för sig”, det tycker inte jag.

Alla som kämpar och gör sitt bästa: Bra jobbat! Resultaten kommer förr eller senare.

Ni som är lata, ignoranta, uppmuntrar elakheter eller sopar problemen under mattan: Tänk om!

Eftersom tanken med den här bloggen är att kunna minnas tillbaka på livets skeenden, tankar och svängningar publicerar jag inga kommentarer som jag hellre vill glömma.

Jag tänker låta detta vara mitt slutord i denna fråga för nu.

Peace!

Replik till ”Att uppfostra ett barn…”

Standard

Frida skrev:

”Min lille är tre år och jag är förbluffad över hur elaka barn som är äldre är mot honom. Hackordningen är så tydlig vad gäller åldrarna. Grejen är dock den att min äldsta skulle aldrig bete sig så mot någon yngre.
Tycker synd om mina känsliga, överlag snälla barn som ska växa upp med så många ungar som är påfrestande pushiga, dominanta och emellanåt rent elaka. Tyvärr tror jag inte att detta är något barn gjort i alla tider och att de växer ifrån det för jag och många andra jämnåriga med mig kan verkligen inte komma ihåg att vi själva betedde oss si och så. Så med klump i halsen tänker jag att det är inte bara barndomen mina barn ska dela med de här andra ungarna utan även sitt vuxenliv.”

Mitt svar:

Jag förstår dig helt och fullt, det är svårt när man uppfostrar barnen till en sak, men så råkar de ut för andra som inte har fått lära sig samma sak. I vårt hem har det tex alltid varit en regel att ”Alla får vara med!”. Mina ungar har aldrig fått nobba en kompis som ringt på och velat leka om de haft en annan kompis hemma. Vill man vara för sig själv är det självklart helt ok, men inte att välja en framför en annan.

Tyvärr råkar mina barn ofta ut för just detta, att kompisarna nobbar dem för att de just den dagen leker med någon annan, och då passar det inte. Och detta sker med föräldrarnas tillåtelse! Jag blir riktigt förbannad på det! Är det av bekvämlighet föräldrarna uppmuntrar sina barn till ett mobbingbeteende? För det här tar ungarna nämligen med sig in i skolan och var de än är. När en av döttrarna här hade bjudit in till barnkalas, blev hon tom hindrad av två av kompisarna att hoppa på sin egen studsmatta, för att de ville ”hoppa själva”. Va!

Sen vill jag tillägga en sak som jag glömde i det tidigare inlägget; alla ungar behöver en massa positiv uppmärksamhet! Får de inte uppmärksamhet för det de gör bra kommer de att skaffa sig uppmärksamhet på något annat sätt, förmodligen genom att vara besvärliga.

Och det enda jag kan säga till tröst är att med rätt stöttning och en massa kärlek och förklaringar hemifrån,  som den jag kör med; att de andra helt enkelt inte fått lära sig, utvecklar dina barn förhoppningsvis den styrka och det skinn på näsan de behöver för att klara livet framöver. Åtminstone är det vad jag själv söker trygghet i när det gör ont i mammahjärtat…

Skattjakten i Valsan!

Standard

I helgen har vi varit och hälsat på Kjell och Erika i deras sommarstuga i Valsan. Det är så himla mysigt och fridfullt där, och de hade ordnat det riktigt roligt för barnen med en riktig skattjakt.

Först fick barnen klara av olika uppgifter för att vinna tre nycklar. Nycklarna öppnade låsen till en stor metallåda, där de hittade en ledtråd som ledde dem vidare till nästa ledtråd osv. För att få den sista ledtråden fick de lov att hitta olika kottar, bär och barr, och till sist fick de öppna skattkistan, fylld med chokladpengar och var sin liten present. Verkligen jättekul, genomtänkt och välplanerat,  och man kan bara hoppas på att detta blir en återkommande tradition att se fram emot.

Efter skattjakten bjöds det på korvbuffé på glasverandan med en massa goda tillbehör. Senare intogs en helt fantastisk chokladtårta nere på det lilla soldäcket vid vattnet. Den här kvällen var det också ljuskväll runt sjön, alla stugägare satte ut marschaller som brann, och det lyste så vackert. Kjell och Magnus tog med barnen i ekan för att tända marschaller ute på badbryggan en bit ut i vattnet, och den som fick ro båten in till land var ingen mindre än en jätteduktig och stolt Elina.

Så länge de orkade fick barnen leka lyckliga i skogen. De matade också med stor förtjusning änder med överblivna korvbröd, och Amanda hade riktigt roligt med en liten mört som en mås hade lämnat ifrån sig på bryggan. När barnen knoppat in inne i stugan fortsatte vi vuxna kvällen med samtal över några glas vin på verandan. En riktigt mysig kväll var det. Tack Kjell och Erika!

Kasta prick…

Fiska upp små träflottar med krokar i….

Pilkastning

Leta efter nyckel i hinkar med hemligt innehåll, vilket visade sig vara kokta makaroner. 🙂

Spännande ögonblick!

Skatten!

Amanda och en riktig mört

Att uppfostra ett barn – ett enormt ansvar!

Standard

Jag sitter och funderar över det här med barnuppfostran. Vissa ungar har väldigt svårt med gränsdragning och uppförande. Att vara ofokuserad med myror i brallan är en sak, det är inte det jag syftar på. Inte heller syftar jag på ungar som har en psykisk obalans och gör misstag pga bristande impulskontroll eller avsaknad av förståelse för det sociala samspelet. Ungar som däremot är oförskämda, respektlösa, utstuderat elaka och provocerande, där är det enligt min mening något som gått väldigt snett.

Jag vill absolut inte utmåla mig själv som någon uppfostringsexpert! Gudarna ska veta att jag gör en massa fel stup i kvarten. Jag är tex alldeles för mycket känslomänniska för att alltid vara konsekvent, och emellanåt är tålamodet extremt dåligt. Jag förespråkar bara lite sunt förnuft och att tänka ett steg längre. Hur ska du hantera situationen idag, för att utfallet ska bli det bästa framöver?

Det är drygt att uppfostra ungar! Det innefattar alltid ett visst mått tjat, konflikter och att tvingas stå emot såväl skrik som tårar, och det är där jag tror många faller ur. Det är enklare att blunda, ge efter eller skylla ifrån sig för att slippa konflikterna för stunden, men vad lär man barnet då?

Jag tror att något av det värst man kan göra som förälder är att hålla barnet ”bakom ryggen”, försvara dem oavsett vad som händer genom att skylla på omständigheter eller annat. Oavsett vad någon annan gör eller säger, så är ett fel beteende ett fel beteende.

Det har varit ganska många stunder som jag haft ont i hjärtat för att jag har varit sträng mot tjejerna. Belöningen har jag dock fått flera gånger om med barn som blir omtyckta vart de än kommer, för att de vet hur man ska uppföra sig på ett bra sätt. Så mogna har de blivit, sin ringa ålder till trots, att de kan tycka synd om personer som beter sig illa, under invändningen att de inte fått lära sig.

Visst blir det ”folk” av de flesta till slut, oavsett uppfostran eller avsaknad av sådan. Barn blir socialiserade genom de sammanhang de deltar i under uppväxten, det är mer eller mindre ofrånkomligt. Tänk bara så många smällar de måste ta på vägen, de som tar sina första steg ut i världen utan en fungerande ”mall” för uppförande.

Vettiga regler och en massa, massa kärlek och skratt är mitt recept på barnuppfostran, och hittills har det fungerat väldigt bra.

 

Livet leker igen!

Standard

Några bilder från kvällens båttur…

Nu far vi!

Lill-Sanna och Stor-Sanna 😉

Linis finis!

Goa killen!

”Skepparn” med favvo-ölen.

Gud hjälpe oss alla, Sanna vid ratten! ;D

Vårt älskade hem

Nöjd Åsa!

Snygga älsklingen!