Bröllopet – ur brudens synvinkel

Standard

Bröllopet ja, hur beskriver man ett bröllop? Eller snarare, hur beskriver man sitt eget bröllop?

Det är inte helt lätt, eftersom all spänning, alla intryck och alla känslor gör det svårt för att urskilja detaljer. Det var en underbar och lycklig dag, helt klart, och allt gick som det skulle. Det finns dock några speciella händelser under dagen som sticker ut när jag minns tillbaka:

Precis när dörrarna började gå upp,  och vi skulle tåga fram till altaret kommer både jag och älsklingen på att vi glömt att spotta ut snuset! Lyckligtvis stod det en papperskorg lämpligt placerad i vapenhuset. 😀

Elina, Simon och Amanda var de sötaste brudnäbbar man kan se, och skötte sitt åtagande med bravur! Gullungar!

Sanna, ackompanjerad av kusinen Emma på gitarr, stod för den musikaliska höjdpunkten under ceremonin. Så vackra tjejer, och ett så fint framträdande. Tack!

I övrigt minns jag själva ceremonin som i ett töcken. Jag var, faktiskt till min egen förvåning, så fruktansvärt spänd att jag allting bara svischade förbi i raketfart. Och jag är glad att den trevliga prästen Anders Mogård sufflerade det hela, för trots genomgången någon dag tidigare hade jag plötsligt ingen aning om vad som skulle ske och när.

Alla som talade  vid middagen var underbara, och jag är evigt tacksam!

Mammas tal, där hon tog upp mycket av det jag hunnit prova på i mitt liv, var väldigt kul, välskrivet och roligt framfört. Dessutom fick det mig att framstå som smått fantastisk! Det var verkligen ur en stolt moders synvinkel, och måste ha krävt en hel del eftertanke och arbete, så det tackar jag hjärtligt för. 🙂

Svärfar Kjell sade några väl valda ord om sonens förträfflighet och välkomnade mig och flickorna i familjen, efter att ha väst i örat på Magnus:  ”Utsätter du mig för det här en gång till, då djävlar!” 😀 Tack Kjell, för att du gav oss detta trots att du hade sådan skräck för det.

Finaste kollegornas bidrag, med Sofia i spetsen, var av det mer spontana slaget och även det gjorde mig varm i hjärtat. Tack!

Åsa, Karin och Sölve Olofsson. Jag saknar ord! Sången ni sjöng och spelade så otroligt vackert gick rakt in i hjärtat. Texten var så på pricken rätt, och visade med all tydlighet att ni är bland dem som känner mig allra, allra bäst. Helt fantastiskt, och jag ryser fortfarande när jag minns tillbaka på det. Tusen, tusen tack!

Sist, men inte minst; Brudgummens tal. Åh, mitt hjärta! Ni vet alla att jag prisar Magnus högt och lågt så snart jag får tillfälle, men på vårt bröllop utförde han något jag aldrig vågat förvänta mig. Han öppnade sig fullständigt och talade rakt ur hjärtat inför alla om vad jag och vårt förhållande betyder för honom. Det alla kanske inte vet är att det min älskade har svårast för av allt är just detta, att öppna sig och tala om känslor. Det var så vackert, så äkta och fint och inte ett öga var torrt. Jag ska ägna resten av livet åt att tacka dig, underbaraste…

»

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s