Att uppfostra ett barn – ett enormt ansvar!

Standard

Jag sitter och funderar över det här med barnuppfostran. Vissa ungar har väldigt svårt med gränsdragning och uppförande. Att vara ofokuserad med myror i brallan är en sak, det är inte det jag syftar på. Inte heller syftar jag på ungar som har en psykisk obalans och gör misstag pga bristande impulskontroll eller avsaknad av förståelse för det sociala samspelet. Ungar som däremot är oförskämda, respektlösa, utstuderat elaka och provocerande, där är det enligt min mening något som gått väldigt snett.

Jag vill absolut inte utmåla mig själv som någon uppfostringsexpert! Gudarna ska veta att jag gör en massa fel stup i kvarten. Jag är tex alldeles för mycket känslomänniska för att alltid vara konsekvent, och emellanåt är tålamodet extremt dåligt. Jag förespråkar bara lite sunt förnuft och att tänka ett steg längre. Hur ska du hantera situationen idag, för att utfallet ska bli det bästa framöver?

Det är drygt att uppfostra ungar! Det innefattar alltid ett visst mått tjat, konflikter och att tvingas stå emot såväl skrik som tårar, och det är där jag tror många faller ur. Det är enklare att blunda, ge efter eller skylla ifrån sig för att slippa konflikterna för stunden, men vad lär man barnet då?

Jag tror att något av det värst man kan göra som förälder är att hålla barnet ”bakom ryggen”, försvara dem oavsett vad som händer genom att skylla på omständigheter eller annat. Oavsett vad någon annan gör eller säger, så är ett fel beteende ett fel beteende.

Det har varit ganska många stunder som jag haft ont i hjärtat för att jag har varit sträng mot tjejerna. Belöningen har jag dock fått flera gånger om med barn som blir omtyckta vart de än kommer, för att de vet hur man ska uppföra sig på ett bra sätt. Så mogna har de blivit, sin ringa ålder till trots, att de kan tycka synd om personer som beter sig illa, under invändningen att de inte fått lära sig.

Visst blir det ”folk” av de flesta till slut, oavsett uppfostran eller avsaknad av sådan. Barn blir socialiserade genom de sammanhang de deltar i under uppväxten, det är mer eller mindre ofrånkomligt. Tänk bara så många smällar de måste ta på vägen, de som tar sina första steg ut i världen utan en fungerande ”mall” för uppförande.

Vettiga regler och en massa, massa kärlek och skratt är mitt recept på barnuppfostran, och hittills har det fungerat väldigt bra.

 

Ett svar »

  1. Min lille är tre år och jag är förbluffad över hur elaka barn som är äldre är mot honom. Hackordningen är så tydlig vad gäller åldrarna. Grejen är dock den att min äldsta skulle aldrig bete sig så mot någon yngre.
    Tycker synd om mina känsliga, överlag snälla barn som ska växa upp med så många ungar som är påfrestande pushiga, dominanta och emellanåt rent elaka. Tyvärr tror jag inte att detta är något barn gjort i alla tider och att de växer ifrån det för jag och många andra jämnåriga med mig kan verkligen inte komma ihåg att vi själva betedde oss si och så. Så med klump i halsen tänker jag att det är inte bara barndomen mina barn ska dela med de här andra ungarna utan även sitt vuxenliv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s