Monthly Archives: december 2011

Mobilblogg nr 1

Standard

image


2011 var också året då jag lärde mig blogga med mobilen och tog min första egopic. 😉
Inte så snyggt med diskmedelsflaskan där, men en början. Håll i hatten, här ska bloggas!

Annonser

Årets milstolpar och förhoppningar om framtiden

Standard

Ännu ett år till ända, och en hel del har hänt även detta år!

Jag har sagt upp mig från ett jätteroligt jobb med fantastiska kollegor, för att jag inte stod ut med att vara en del av ett privat utbildningsföretag, som genom att pressa ur så mycket de bara kan ur sina anställda, gör miljardvinster av kommunala medel. Man kan inte gå tillbaka i tiden, men utan tvekan tycker jag att Sverige har fortsatt gå åt fullständigt fel håll, och privatskolorna är bara en liten del av detta. Usch!

Nu är jag tillbaka i den kommunala skolan vilket är såväl positivt som negativt. Det finns stora problem, inte minst pga bristande resurser, men man måste beundra den otroliga mängd energi och kraft som lärarkollegorna lägger ner för att göra allt de kan för eleverna som går där. Åh vad jag önskar att alla skolpolitiker gick in som vikarier i skolan under minst ett läsår för att verkligen förstå vad det är de sitter och bestämmer om! Tänk vilken skillnad det skulle kunna göra! Borde det egentligen inte vara ett krav, att de som sitter på makten och pengarna har sett verkligheten?

Årets höjdpunkt var utan tvekan mitt och Magnus bröllop som blev precis så fint och härligt som jag hade önskat mig. Känslan av att äntligen ha hamnat rätt är fantastisk! Jag bara älskar mitt liv här i Ovandal med min underbara, lyckliga familj! ❤

En ny liten släkting såg för första gången dagens ljus. Sötaste lilla Elton! Brorsdottern Camilla och hennes Jörgen är de stolta föräldrarna till guldklimpen.

Sedan har det varit en del tråkigheter också, men de tänker jag lämna till det förgångna nu. Allt leder nämligen till det bästa, så det så!

Inför det nya året önskar jag…

att livet här hemma ska fortsätta vara harmoniskt, glatt, njutbart och kärleksfullt.

träffa goda vänner lite oftare. Där behöver jag verkligen bättra mig!

skaffa ett husdjur. (Jag har bearbetat Magnus länge och väl, och han börjar mjukna. 😉

gå minst en kurs i något som intresserar mig, något som har med människors välbefinnande att göra.

komma i form, allt hemmamys har gjort mig lite för mjuk och bullig.

fortsätta utvecklas på alla nivåer.

intressanta och roliga upplevelser.

god hälsa, kärlek och kloka insikter för alla!

Gott Nytt År!

Lycka och ålderstecken!

Standard

Jag vet inte om det är tack vare behandlingen på ”Zon´t är livet”, ”tricken” som Lena lärde mig,  att jag tagit upp träningen lite smått, jullovets snara ankomst, att jag är så kär i min fina man och så stolt över mina ungar eller vad, men jag har känt mig så himla glad och minst 50 kg lättare de senaste dagarna. Och när man mår bra drar man till sig bra saker! Situationen på jobbet är på gång att förbättras rejält och här hemma är alla goa och glada.

Skit samma att vi ligger gruvligt efter med alla julförberedelser, livet är toppen och vi ska ha en supermysig jul.

Och i söndags var jag och Simon på Borlänge musikskolas ”Musik i julbrådskan”, där musikskolans elever, inklusive Ungdomskören där Sanna är med, bjöd på en riktigt, riktigt bra föreställning. Så snart det släcktes ner och musiken började spelas var jag nära att börja böla för att det var så stämningsfullt, och den känslan kom tillbaka med jämna mellanrum. (Jag ser det som ett ålderstecken, men det är ok.)

Många skratt blev det också, vår käre Sölve var så rolig som konferencier, och jag hoppas att det inte var hans sista julbrådska, även om han sagt att det skulle vara det. Och jag hoppas även att Borlänges kommunpolitiker tar sitt förnuft tillfånga och slopar alla idiotiska tankar på nedskärningar inom musikskolan.

Musik sprider glädje, godhet och kärlek, och vad behöver vi bättre än det i denna galna värld? Ingenting!!

Musikskolans ungdomskör fyllde hela aulan med sina vackra stämmor.

Ser ni tomteluvan längst ner till vänster? Där står Sanna!

(Lite dåligt siktat av tidningens fotograf tycker jag…;)

Tråkigt!

Standard

Magnus ska åka iväg med jobbet på julbordskryssning, och hur mycket jag än unnar honom allt roligt i världen så kan jag inte låta bli att tycka att det är skittråkigt. Han ska ju vara hemma hos mig ju! Men men, det är ju bara ett drygt dygn innan han är hemma igen. En påminnelse om hur bra man har det som får somna och vakna med den man älskar.

Jag läser artiklarna om campingen på Peace and Love. Fulla tonåringar och allt som kommer med det. Över min döda kropp skulle någon av mina tjejer någonsin få åka iväg på något sådant, inte så länge jag har något att säga till om. Speciellt eftersom jag själv har erfarenheten av att under en period bo på ett ställe där partyt aldrig tog slut. Gå på festivaler är givetvis helt ok, men inte att supa på en camping. Som ung tjej far man lätt väldigt illa på ett sådant ställe, självkänslan tar stryk och gränserna för vad som är ok och hur andra ska tillåtas behandla en kan bli helt tokiga.

Man kan inte skydda sina barn från allt, men precis som mina föräldrar gjorde kommer jag att stå och vänta och hämta hem mina flickor från uteställena vid stängningsdags när den tiden kommer. Tycker de det är pinsamt att morsan kommer och hämtar, ja då får de väl stanna hemma istället. Så det så!

Halleluja! Jag har lösningen på ”alla” Facebook-problem!

Standard

Ni som tycker att det är jobbigt att få inbjudningar till appar på Facebook:

Blockera den aktuella applikationen. Det kostar dig ca två sekunder. Max!

Ni som gnäller över att folk uppdaterar sin status för ofta, skriver meningslösa statusmeddelanden, skryter över sitt fantastiska liv etc. etc:

Radera din profil!

Ovanstående gäller för i övrigt de allra flesta Facebook-relaterade problem jag kan komma på. Genialiskt va?

Facebook lever inget eget liv utan består av de människor ni lagt till som vänner. Om era vänner vill berätta något för er, tipsa om något spel de gillar eller dela sin glädje över något, var ligger problemet?

Det är konstigt att det i ett nätverk där man själv väljer vem man vill kommunicera med tycks vara helt ok att uttrycka sånt man aldrig skulle säga direkt till folks ansikten. Eller, har jag fel?

Jag är helad!

Standard

Jag har fått en rejäl behandling med zonterapi, massage, healing och jag vet inte allt av underbara Lena på Zont är livet idag. Under en och en halv timme har vi skickat iväg stora säckar som jag burit på, kopplat bort slangar som dränerat mig på energi, löst upp blockeringar och en massa annat spännande för att få mig i balans.

Har ni fått healing någon gång? Det är inte alls dumt, och efteråt känner man verkligen att det hänt saker. Jag kom hem, åt lite och sen slocknade jag och sov som en klubbad säl i soffan i en dryg timme. Från ett grubblande nervknippe till superharmonisk på mindre än ett par timmar. Det är inte underligt att man blir lite trött!

Se hur alla mina bekymmer svävar iväg…

Och jag fick ett nytt mantra: Det kommer BARA gott ur det här!

Hur kan något gå fel nu? 😉