Stackars mig!

Standard

Som lärare och småbarnsförälder utsätts man för förkylningssmittor mest hela tiden. Hela hösten hade jag elever som hostade och snorade, men jag klarade mig. Magsjukor cirkulerade, men jag klarade mig. Immunförsvaret har blivit ganska bra med åren måste jag säga! Som ung hade jag influensa varje år, ett antal förkylningar och jag åkte också på magsjuka en eller ett par gånger om året.

Nu för tiden är jag ganska sällan sjuk, peppar, peppar. Det ska till bacillusker på steroider för att få omkull mig. Det är ju himla bra, nackdelen är bara att när jag väl blir sjuk är det inte lite lagom snörvel, sådär så man kan glida runt i morgonrocken, snyta sig lite då och då, mysa framför TV:n och tycka att tillvaron är ganska trevlig. De förkylningar jag åker på nu innebär dagar av oavbrutet snorande, ilsket illröd, skinflådd näsa preparerad med stora papperstussar, inflammerade, röda,  ihopsvullna ögon, matthet, svettningar och allmän misär. Och ja, jag är den förste att erkänna att jag är mesig som vilken karl som helst när jag är sjuk. Ni anar inte hur synd det är om mig just nu! Ful som stryk, eländig och kraftlös.

Och kanske det värsta av allt: jag ser att det skulle behöva städas här, men jag orkar inte göra något åt det. Tortyr!

Annonser

One response »

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s