Jag mår bra och livet knallar på. Här i Ovandal är livet mysigt och trevligt på alla sätt och vis och mestadels är jag fullkomligt lycklig.
Men åh, vad jag önskar att jag kunde finna en lösning på problemen som svävar runt som osynliga andar och spökar i min hjärna. Minnena jag önskar att jag inte hade, missförstånd, orättvisor och besvikelser. Hur mycket jag än försöker hålla sinnet upptaget med annat poppar det ändå alltid upp när man minst önskar det. Nätter igenom löser jag konflikter, skriker ut mina ilska, gråter och söker efter den förlorade samhörigheten.
Kanske är det så för alla, att det finns en sorgetagg som man får lära sig att leva med? Låta tiden ha sin gång och låta det som varit luckras upp i minnesbanken? Alla problem kanske inte går att lösa? Eller..?
Saknad…
Åsas space 
Låter jobbigt…kanske det ändå mår bra av att vila ett tag, allting. Det kan ju hända att folk får perspektiv på saker och ting med.Eller så är det så svårlösligt att det är lika bra att inte gräva? Jag vet inte faktiskt. Har aldrig varit med om så djupgående konflikter, men när det är lite lättare brukar ju tiden ha sin gång…
Skönt att allt annat är bra i alla fall! =)
Hej Åsa ! Den sorgetagg har du naturligt rätt till. Alla känslor som kommer från dig. Jag sörjer i perioder. Går igemom alla åren som bara var en illusion. Bygger om de åren utefter hur det skulle vara från mina känslor. Sorgetaggen behövs för bearbetning och läkning. Mvh Carina