Kategoriarkiv: Barnuppfostran

Att uppfostra ett barn – ett enormt ansvar!

Standard

Jag sitter och funderar över det här med barnuppfostran. Vissa ungar har väldigt svårt med gränsdragning och uppförande. Att vara ofokuserad med myror i brallan är en sak, det är inte det jag syftar på. Inte heller syftar jag på ungar som har en psykisk obalans och gör misstag pga bristande impulskontroll eller avsaknad av förståelse för det sociala samspelet. Ungar som däremot är oförskämda, respektlösa, utstuderat elaka och provocerande, där är det enligt min mening något som gått väldigt snett.

Jag vill absolut inte utmåla mig själv som någon uppfostringsexpert! Gudarna ska veta att jag gör en massa fel stup i kvarten. Jag är tex alldeles för mycket känslomänniska för att alltid vara konsekvent, och emellanåt är tålamodet extremt dåligt. Jag förespråkar bara lite sunt förnuft och att tänka ett steg längre. Hur ska du hantera situationen idag, för att utfallet ska bli det bästa framöver?

Det är drygt att uppfostra ungar! Det innefattar alltid ett visst mått tjat, konflikter och att tvingas stå emot såväl skrik som tårar, och det är där jag tror många faller ur. Det är enklare att blunda, ge efter eller skylla ifrån sig för att slippa konflikterna för stunden, men vad lär man barnet då?

Jag tror att något av det värst man kan göra som förälder är att hålla barnet ”bakom ryggen”, försvara dem oavsett vad som händer genom att skylla på omständigheter eller annat. Oavsett vad någon annan gör eller säger, så är ett fel beteende ett fel beteende.

Det har varit ganska många stunder som jag haft ont i hjärtat för att jag har varit sträng mot tjejerna. Belöningen har jag dock fått flera gånger om med barn som blir omtyckta vart de än kommer, för att de vet hur man ska uppföra sig på ett bra sätt. Så mogna har de blivit, sin ringa ålder till trots, att de kan tycka synd om personer som beter sig illa, under invändningen att de inte fått lära sig.

Visst blir det ”folk” av de flesta till slut, oavsett uppfostran eller avsaknad av sådan. Barn blir socialiserade genom de sammanhang de deltar i under uppväxten, det är mer eller mindre ofrånkomligt. Tänk bara så många smällar de måste ta på vägen, de som tar sina första steg ut i världen utan en fungerande ”mall” för uppförande.

Vettiga regler och en massa, massa kärlek och skratt är mitt recept på barnuppfostran, och hittills har det fungerat väldigt bra.

 

Annonser

Jag vill tacka livet….

Standard

Har ni läst ”The Secret”? Jag läser den just nu, jag är inspirerad och går in för det med hull och hår!

Hemligheten i korthet: Lika attraherar lika. Mår du kass och tror att allt ska gå åt skogen gör det med all säkerhet det. Mår du bra och sänder ut glädje och kärlek i världen drar du till dig ännu mer glädje och kärlek. Men inte nog med det! Om du önskar dig något hett och innerligt, och lyckas inbilla dig själv att du redan har det till den milda grad att du sänder ut tacksamhetsvibbar i universum kommer du hux flux att upptäcka att exakt det du önskar dig trillar ner i din famn, brevlåda eller var du nu vill ha det. Därför affirmerar jag nu hur jag slank, lycklig och problemfri, omgiven av mina lika problemfria och lyckliga familjemedlemmar, njuter av värmen på en milsvid sandstrand medan jag läser om snökaoset där hemma.

”The Secret” ligger också till grund för den nya lilla rutinen vid nattningen av småtrollen där vi alla berättar om något vi är tacksamma för och skriver upp det i en liten bok. Vi har också klippt och klistrat upp bilder på vår ”önsketavla” på saker vi i tanken redan har. Och om ni nu tycker att det är lite überflummigt, och att våra barn riskerar att växa upp till kaftanklädda universumdyrkare med blommor i håret vill jag bara påpeka att en hel del av våra önskningar är av det rent materialistiska slaget, så ni behöver inte oroa er. 😉

Efter en eftermiddag som denna, med upprepade konflikter dem emellan, använde jag mig under denna kvällsrutin tillfället att testa metoden affirmationer, eller för den som må föredra ett annat uttryck; omvänd psykologi.

– Åh, vad jag är tacksam över att mina barn alltid är så snälla och aldrig bråkar med varandra!

Barnen såg helt förvirrade ut…

– Vaddå?! Vi bråkar ju jättemycket!

 

Men söta är de, de små liven! <3<3<3

 

Barnuppfostran for dummies

Standard

Med jämna mellanrum kör jag en drive här hemma för att förbättra stämningen. Nu är det dags igen! Den här gången kör vi ”stjärnjakten”. Jag och småtjejerna ställde gemensamt upp kriterierna för att erhålla stjärnor. Att låta någon gå före var flickornas val, det är höjden av uppoffring i deras värld. Hänga upp jackan och ställa skorna snyggt var ett av mina val. Allt som allt kan man tjäna maximalt åtta stjärnor/dag genom att vara mammas lilla ängel. Först till 100 stjärnor får välja en ”belöning”.

Om det funkar?

Simmar en enbent and i cirklar? Klart det funkar! Tjejerna springer benen av sig att vara till lags! Och för säkerhets skull klämmer de in lite mellan varven att jag är världens bästa mamma.

Sen när de börjar glömma bort själva grejen, för det brukar hända efter ett tag, då får man påminna; ”Kom ihåg att om du inte gör si och så så får du ingen stjärna!”

Jag citerar mig själv:

”Mutor och hot, grunden för all lyckad barnuppfostran!”