Kategoriarkiv: Foton

Lite bilder från jul och nyår

Standard

Annonser

Bättre sent än aldrig; före och efter!

Standard
Bättre sent än aldrig;  före och efter!

Magnus har legat i soffan med hosta och feber idag, så jag roade mig med att ta lite bilder med min nya mobil som jag fick i födelsedagspresent. Jag lovade för lääänge sedan att lägga in före- och efterbilder på vårt kök och vardagsrum, men det har inte blivit av. Faktum är att det jobbas förtfarande, så jag har väl aldrig riktigt tyckt att vi varit färdiga, men nu är det iaf väldigt nära.

Det som skulle bli kök 0ch i matrum/vardagsrum. Som ni ser har det börjat läggas golvvärme på den här bilden.

Och så här ser det ut nu! Tyvärr med sämre bildkvalité, men ni lär se att det förändrats en del ändå.

Utsikten är nästan lika vacker nu som på sommaren…

Och jag är så nöjd att jag aldrig vill åka härifrån!

Skattjakten i Valsan!

Standard

I helgen har vi varit och hälsat på Kjell och Erika i deras sommarstuga i Valsan. Det är så himla mysigt och fridfullt där, och de hade ordnat det riktigt roligt för barnen med en riktig skattjakt.

Först fick barnen klara av olika uppgifter för att vinna tre nycklar. Nycklarna öppnade låsen till en stor metallåda, där de hittade en ledtråd som ledde dem vidare till nästa ledtråd osv. För att få den sista ledtråden fick de lov att hitta olika kottar, bär och barr, och till sist fick de öppna skattkistan, fylld med chokladpengar och var sin liten present. Verkligen jättekul, genomtänkt och välplanerat,  och man kan bara hoppas på att detta blir en återkommande tradition att se fram emot.

Efter skattjakten bjöds det på korvbuffé på glasverandan med en massa goda tillbehör. Senare intogs en helt fantastisk chokladtårta nere på det lilla soldäcket vid vattnet. Den här kvällen var det också ljuskväll runt sjön, alla stugägare satte ut marschaller som brann, och det lyste så vackert. Kjell och Magnus tog med barnen i ekan för att tända marschaller ute på badbryggan en bit ut i vattnet, och den som fick ro båten in till land var ingen mindre än en jätteduktig och stolt Elina.

Så länge de orkade fick barnen leka lyckliga i skogen. De matade också med stor förtjusning änder med överblivna korvbröd, och Amanda hade riktigt roligt med en liten mört som en mås hade lämnat ifrån sig på bryggan. När barnen knoppat in inne i stugan fortsatte vi vuxna kvällen med samtal över några glas vin på verandan. En riktigt mysig kväll var det. Tack Kjell och Erika!

Kasta prick…

Fiska upp små träflottar med krokar i….

Pilkastning

Leta efter nyckel i hinkar med hemligt innehåll, vilket visade sig vara kokta makaroner. 🙂

Spännande ögonblick!

Skatten!

Amanda och en riktig mört

Livet leker igen!

Standard

Några bilder från kvällens båttur…

Nu far vi!

Lill-Sanna och Stor-Sanna 😉

Linis finis!

Goa killen!

”Skepparn” med favvo-ölen.

Gud hjälpe oss alla, Sanna vid ratten! ;D

Vårt älskade hem

Nöjd Åsa!

Snygga älsklingen!

Nyfiket spöke fångat på bild!

Standard

Som ni kanske vet är Magnus fotograf, och ibland får han spännande foto-idéer. Som i somras, när vi fick tillgång till en övergiven och förfallen del av Säters mentalsjukhus och var där och fotade. Det var jag och tre tjejer till som stod modell för att göra riktigt kusliga bilder. Det trodde man inte, att man skulle bli ”fotomodell” på gamla dar, men man vet aldrig vad livet har i bakfickan.

Många coola bilder blev det, men på en av de allra första testbilderna dök det upp något oväntat. Kolla på silhuetten av ett huvud där i fönstret. Visst ser det ut som någon nyfiken som kikar in? Det underliga är bara att för att kunna kika in igenom detta fönster, ska man vara ca tre meter lång, eller kunna klättra uppför en slät cementvägg…

Och givetvis har vi uteslutit att det skulle röra sig om en skugga av något slag, på nästa bild i serien med exakt samma positioner och  ljussättning är silhuetten borta. Och den enda som fanns i rummet förutom oss på bilden var Magnus, och han har inget hår…

Lite förstorat…

Ni får tro vad ni vill, men eftersom det hände så mycket andra underliga saker på det där stället; dörrar som oförklarligt slog igen, mobiltelefoner som bytte inställningar av sig själva, röklukt etc så tvivlar i alla fall inte jag på att bilden visar ett tvättäkta ”spöke”.

Nästa bild visar inget spöke, även om man kan tro det. Det är bara jag, i en brudklänning à la 80-talet, indränkt i hemmagjort fejkblod. Det passade mig som hand i handsken att det räckte att bara se otäck ut på bilderna.

Psyko bride!

Mamma, han har en krokodil!

Standard

Nyskurat hem och nyskrubbade barn som ligger nerbäddade i renbäddade sängar. Magnus tog hand om trädgården så gräset är klippt och poolen är tömd. Så himla skönt! Nya naglar har jag också, som ömmar lite när jag skriver med dem. Jag vet, ännu ett urfånigt I-landsproblem inte ens värt att nämna. Imorgon är det jobb och skola som gäller igen, utom för Sanna som inte börjar förrän på onsdag. Hon har dock redan börjat förberedelserna hör jag. Snabba steg som rör sig av och an på övervåningen, vatten som skvalpar av och till, garderober och lådor som öppnas och stängs. Ja, det är mycket att tänka på inför en ny årskurs!

Som ni kanske vet har vi en båt som står här vid tomten, en som vi är fria att använda så mycket vi vill när den är ledig. Det är liksom dealen, båtplats mot fria båtturer. Helt perfekt! Idag var det dock ägarna själva som var ute och tuffade runt på älven. Just innan vi gick upp för nattning ringde det på dörren, och småtjejerna var givetvis snabbast dit. Elina ropade upprymt:

– Mamma, han har en krokodil!!

Det visade sig vara båtägaren som kommit tillbaka, och inte tomhänt. Han hade fått en firre på kroken, en rejäl gädda närmare bestämt, och det var kanske inte så underligt att tjejerna trodde att det var en krokodil. Döm själva!

Storfiskaren Tony!

Snillen spekulerar vid middagsbordet

Standard

Magnus fick upp burken till slut, och maten smakade mycket bra. Det tyckte ungarna också som var på sitt mest uppsluppna humör. Det var Amanda som drog igång leken ”fråga 100 frågor ”. Munnen gick i ett:

– Varför finns det tallrikar? Vi kunde ju äta ur glas!

– Varför finns det glas? Vi kunde ju dricka ur flaskor!

– Varför finns det dörrar? Varför finns det väggar? Varför finns det hus?….

Och sådär fortsatte det en bra stund. Jag inledde duktigt med pedagogiska svar men insåg snart att det var lönlöst att försöka få slut på floden av frågor och började istället svara tillbaka med ”Vad tror du?”. Syskonen blandade sig genast i med egna, genialiska svar.

Amanda: – Varför finns det böcker?

Simon: *ivrigt* – Jag vet! För att man ska somna!

Troligtvis ingen blivande bokslukare!