Första daten och lite snusk

Apropå båten har jag ett par roliga berättelser kring den. När jag och Magnus var alldeles nya ihop, så nya att vi inte ens visste om vi skulle bli ihop ”på riktigt” eller inte, tog han med mig på en romantisk date på båten. Han hade packat kylväskan full med godsaker och skumpa. Solen gassade och det var riktigt härligt. Magnus var lite nervös, dels kanske för daten men också för att han inte alls var någon rutinerad båtförare, tvärtom. Vi stannade till på ett lämpligt ställe, kastade i ankaret och hade det riktigt trevligt.

Efter en stund började M föreläsa om hur ett ankare fungerar, hur det är konstruerat och hur det liksom skruvar sig ner i botten för att få ett rejält grepp. Jag lyssnade någorlunda intresserat på utläggningen, som var ganska lång, tills han avslutade med;

– Men hur får man upp det?

Jag svarade;

– Jag vet inte!

Magnus:

– Inte jag heller!

Tack och lov lyckades vi i alla fall få upp ankaret till slut, och vi kunde fortsätta daten med grillning på altanen och en fortsatt trevlig kväll. Jag kände mig som en prinsessa, så väl omhändertagen blev jag. Det var liksom där och då det blev klappat och klart det hela. Efter den kvällen har det aldrig funnits en strimma av tvivel över att vi skulle vara rätt för varandra. Det var löööve Big Time kan man säga! 🙂

En annan rolig grej hände när vi var ute vår första tur den här sommaren. Det var lite allmänt kaos med ungar som inte kunde bestämma sig för om de ville sitta i fören eller i aktern, så det klättrades än hit än dit vilket gjorde oss aningens nervösa. Båten hade fått en ny motor, men något hade krånglat och vi var tillsagda att hålla noga koll på temperatur-mätaren, vilket var ännu en stressfaktor. Vi kom dock iväg och allt verkade frid och fröjd, ända tills vi upptäckte att folk vi mötte  inte ville släppa oss med blicken när vi for förbi. Vi undrade givetvis varför, och ju fler som tittade på oss ju mer stressade blev vi. Vad gjorde vi för fel? Vi kunde inte komma på vad det var, och fortsatte vår tur som planerat och försökte ignorerade blickarna från mötande båtar.

Svaret fick vi senare, när vi var tillbaka och var i full färd med att plocka ur och göra iordning båten. Det var Magnus som upptäckte det först. Han blev liksom stående vid älvkanten och bara tittade på båten.

– Öhhh… Du, jag tror jag vet vad de kollade på. Kom får du se vad båten heter.

Ungarna blev givetvis supernyfikna!

– Vaddå? Vad heter den?

Magnus vägrade svara;

– Ni får läsa själva.

Elina tydde bokstäverna först…

– Det står nåt snuskigt!

Simon fyllde i;

– Varför står det snopp på båten?

Det visade sig att båtägaren hade utsatts för ett litet skämt av sin vän dekalmakaren. Numera har vi suddat ut en bokstav vilket gör att båten numera heter: S oppärgott, vilket är ett högst underligt namn, men vi riskerar då inte längre att bli haffade av sedlighetspolisen…;)

Mamma, han har en krokodil!

Nyskurat hem och nyskrubbade barn som ligger nerbäddade i renbäddade sängar. Magnus tog hand om trädgården så gräset är klippt och poolen är tömd. Så himla skönt! Nya naglar har jag också, som ömmar lite när jag skriver med dem. Jag vet, ännu ett urfånigt I-landsproblem inte ens värt att nämna. Imorgon är det jobb och skola som gäller igen, utom för Sanna som inte börjar förrän på onsdag. Hon har dock redan börjat förberedelserna hör jag. Snabba steg som rör sig av och an på övervåningen, vatten som skvalpar av och till, garderober och lådor som öppnas och stängs. Ja, det är mycket att tänka på inför en ny årskurs!

Som ni kanske vet har vi en båt som står här vid tomten, en som vi är fria att använda så mycket vi vill när den är ledig. Det är liksom dealen, båtplats mot fria båtturer. Helt perfekt! Idag var det dock ägarna själva som var ute och tuffade runt på älven. Just innan vi gick upp för nattning ringde det på dörren, och småtjejerna var givetvis snabbast dit. Elina ropade upprymt:

– Mamma, han har en krokodil!!

Det visade sig vara båtägaren som kommit tillbaka, och inte tomhänt. Han hade fått en firre på kroken, en rejäl gädda närmare bestämt, och det var kanske inte så underligt att tjejerna trodde att det var en krokodil. Döm själva!

Storfiskaren Tony!

Snillen spekulerar vid middagsbordet

Magnus fick upp burken till slut, och maten smakade mycket bra. Det tyckte ungarna också som var på sitt mest uppsluppna humör. Det var Amanda som drog igång leken ”fråga 100 frågor ”. Munnen gick i ett:

– Varför finns det tallrikar? Vi kunde ju äta ur glas!

– Varför finns det glas? Vi kunde ju dricka ur flaskor!

– Varför finns det dörrar? Varför finns det väggar? Varför finns det hus?….

Och sådär fortsatte det en bra stund. Jag inledde duktigt med pedagogiska svar men insåg snart att det var lönlöst att försöka få slut på floden av frågor och började istället svara tillbaka med ”Vad tror du?”. Syskonen blandade sig genast i med egna, genialiska svar.

Amanda: – Varför finns det böcker?

Simon: *ivrigt* – Jag vet! För att man ska somna!

Troligtvis ingen blivande bokslukare!

Sitcom vid spisen

Vi lagade Satay-kyckling idag, älsklingen och jag. Eller lagade och lagade… vi kokade ris, stekte kyckling och hällde över en burk sås. Det kallar jag perfekt nivå på matlagning efter en arbetsdag! Ett envist lock på glasburken startade följande samtal;

Å: – Vill du ha en kniv att pilla upp locket med?

M: – Nej! (Tar i för kung och fosterland, allt rödare i nyllet)

Å: – Är det inte tillräckligt manligt eller?

M: – Nej! Helst ska man göra illa sig lite också.

Å: *skrattar*

M: – Men allvarligt, de där jävlarna som uppfann glasburkar och flaskor för såser, Heinz och de där, de borde ju ha avlivats! Tänk så mycket lidande de har orsakat mänskligheten!

Å: – Du är inte lite dramatisk du! Avlivas?

M: – Ja men det är såna där, och såna som Idi Amin och Pol Pot som man borde ha tagit ihjäl innan de började sprida sina villfarelser.

Å:- Så du likställer glasflaskor med folkmord?

M:- För den stora massan har glasflaskorna orsakat mycket problem! Hade vi gjort oss av med folk innan de började ställa till elände hade det varit mycket bättre. Tänk bara han som hittade gammal fisk!

Å:- Vem??

M:- Han som hittade gammal, stinkande,  förstörd fisk, och lyckades lura en massa folk att den inte alls var förstörd. Och nu sitter de där ”Åh, surströmming, mmm…”. Nej, såna borde ha kvävts i sin linda!

Ett hot mot mänskligheten?

Krasch – igen!

Min käre makes dator har kraschat för jag vet inte vilken gång i ordningen. Det är något av en regelbundet återkommande händelse här i huset, trots att han har en relativt ny laptop med vad som sägs vara det bästa virusskyddet på marknaden. Min älskade har alltså en viss rutin av detta vilket, kombinerat med att han har en god vän som är dataexpert och kan ge nytt liv åt den mest åtgångna burk, gör att han tar det med ro. Herr dataexpert har dock reagerat på att datorn protesterar gång på gång. Efter ett antal ingripanden ställde han den oundvikliga frågan:

– Men, hur har det här gått till? Har du varit ute på några, hrm… suspekta websidor?

Magnus:

– Klart som fan att jag har! Vad har man annars Internet till?

Herr dataexpert (som utan att fråga givetvis kan se exakt vilka suspekta sidor som besökts) roades av detta, och tyckte det var uppfriskande att någon för en gångs skull var ärlig…

 

Jag vill tacka livet….

Har ni läst ”The Secret”? Jag läser den just nu, jag är inspirerad och går in för det med hull och hår!

Hemligheten i korthet: Lika attraherar lika. Mår du kass och tror att allt ska gå åt skogen gör det med all säkerhet det. Mår du bra och sänder ut glädje och kärlek i världen drar du till dig ännu mer glädje och kärlek. Men inte nog med det! Om du önskar dig något hett och innerligt, och lyckas inbilla dig själv att du redan har det till den milda grad att du sänder ut tacksamhetsvibbar i universum kommer du hux flux att upptäcka att exakt det du önskar dig trillar ner i din famn, brevlåda eller var du nu vill ha det. Därför affirmerar jag nu hur jag slank, lycklig och problemfri, omgiven av mina lika problemfria och lyckliga familjemedlemmar, njuter av värmen på en milsvid sandstrand medan jag läser om snökaoset där hemma.

”The Secret” ligger också till grund för den nya lilla rutinen vid nattningen av småtrollen där vi alla berättar om något vi är tacksamma för och skriver upp det i en liten bok. Vi har också klippt och klistrat upp bilder på vår ”önsketavla” på saker vi i tanken redan har. Och om ni nu tycker att det är lite überflummigt, och att våra barn riskerar att växa upp till kaftanklädda universumdyrkare med blommor i håret vill jag bara påpeka att en hel del av våra önskningar är av det rent materialistiska slaget, så ni behöver inte oroa er. 😉

Efter en eftermiddag som denna, med upprepade konflikter dem emellan, använde jag mig under denna kvällsrutin tillfället att testa metoden affirmationer, eller för den som må föredra ett annat uttryck; omvänd psykologi.

– Åh, vad jag är tacksam över att mina barn alltid är så snälla och aldrig bråkar med varandra!

Barnen såg helt förvirrade ut…

– Vaddå?! Vi bråkar ju jättemycket!

 

Men söta är de, de små liven! <3<3<3

 

Apropå tänder…

Vi var på Aquanova idag med ungarna, och det är ju alltid kul! Tyvärr blev Elina lite överentusiastisk när hon övade dykning, och dök med full fart rakt ner i bassängbotten och lämnade en bit av sina framtänder kvar i vattnet. Ingen större incident, hon hade inte ens speciellt ont, men framtänderna är skadade och det blir till att ringa och boka tid hos tandläkaren imorgon. Själv är hon vid gott mod då jag intalade henne att när tänderna slipats till kommer hon att ha de jämnaste, finaste tänderna i familjen.

Ärligt talat krävs det inte så mycket för att få de snyggaste tänderna i den här familjen, men det talade vi naturligtvis inte om. Själv hade jag så kallade ”charmigt” sneda framtänder som blev allt ocharmigare ju mer visdomständerna tryckte på. Amanda har ett överbett extraordinaire som ska justeras när hon blivit större, och Magnus (som alltid ska vara lite märkvärdig) hade sex tänder för mycket som liten och fick genomlida många år med tandställningar och otaliga tandläkarbesök. Simon vägrar hittills att släppa taget om mjölktänderna, så hans öde är ovisst. Efter dagens incident måste vi därmed utnämna Sanna som segrare i tandkampen, vilket är tur eftersom hon ska bli kändis. Hur hon ska bli det är ännu lite oklart, men förhoppningsvis ger det sig med tiden.

Sanna är för övrigt är en stor beundrare av Andreas Carlsson i Idoljuryn , mannen som gav tandblekningen Unnatural White ett ansikte.

Hörntand, någon?

På hemväg från pulkabacken satt barnen i baksätet och drömde om nya utlandsresor. Vi fick lov att informera dem om att i nuläget finns det inte tillräckligt med pengar för att planera någon ny resa. De började genast planera hur de skulle rädda situationen. Amanda såg inga bekymmer med att dra ihop kosing;

– Om vi fortsätter att tappa tänder får vi ju nya pengar!

Vi får alltså hoppas på en mycket generös tandfé…

Nytt år – nya förutsatser!

Jag har alltid gillat den mörka, kalla tiden fram till jul. Det är den enda tiden på året det är helt accepterat att hålla sig inomhus, vara slapp och slö och äta hur mycket godsaker man vill. Alla vet ju att det inte är någon idé att försoka komma i form före jul, så då kan man ju lika gärna passa på att svulla riktigt ordentligt. Härliga tider!

Nu när jag sitter här i soffan efter helgerna, med en degig mage som närapå lägger sig över laptopens tangentbord, poppar mitt favoritcitat av Shakespeare upp i huvudet; ”Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över”. Inte för att det var ett genomtänkt beslut att käka upp sig så in i bängen, men dock – eftertanken har kommit ikapp mig och jag inser i min kranka blekfethet att det kommer att krävas en hel del för att återställa figuren till normalläge inom rimlig tid.

Nåja, friska tag och ny beslutsamhet är vad som gäller framöver! Igår tog jag mig några km på löpbandet, och idag tillbringade vi några timmar i pulkabacken, där jag frivilligt agerade ”kälkuppdragare”. Två kilo kroppsvikt ska bort helt och hållet, och ytterligare några ska omvandlas från fett till muskler.

Same procedure as last year? Same procedure as every year!

Stuffed!

Vissa dagar är man hungrigare än andra! Lyxade till det lite idag och köpte färsk pasta och gjorde en skinksås a lá vispgrädde till det. Amanda missade soppåsen men torkade så snällt upp sin halvtuggade mat från golvet. Jag åt upp resterna. Elina fick ner en tortellini och Sanna en halv portion. Resten ratades, vilket gör att det står ännu fler små godbitar på diskbänken och ropar mitt namn. Jag tror det finns lite plats kvar i magsäckens övre,  vänstra hörn…

Färsk tortellini – när du vill slippa dela med dig!