Kärlek

Satt just och läste igenom gamla blogginlägg, bland annat det där jag grubblade över vad som är godhet och kärlek och kom på att jag fått en stor pusselbit att falla på plats efter en föreläsning där någon sa: ”Kärlek är att vilja någons positiva utveckling”. 

Jag tror på det, och är så glad att han delade med sig av den definitionen, för jag har verkligen funderat mycket över detta. Ville sprida det vidare ifall det finns fler som går i samma grubblerier och som fastnat i samma förvirring som jag gjorde. 

Mobilbilder

Tänkte inte just skriva så mycket, men vill lägga upp lite bilder av några av höjdpunkterna under våren. Någon fotograf är jag sannerligen inte, men även halvkassa bilder är fina minnen.

Slalomåkning i Romme, körkonserter, Göteborgsresa till Nightwishkonsert, lilla missen Ellen, brygg-bygge, Valborgsfirande… Härliga dagar! 🙂

Där fick jag!

Jag var ju kaxig för ett tag sedan och skröt om mitt förbättrade immunförsvar. BIG MISTAKE! Som om jag bett om det har jag och övriga familjen drabbats av sjuka efter sjuka. Årets första två månader har varit de sjukaste jag kan minnas, inte många dagar har hittills passerat då samtliga familjemedlemmar varit krya. Förkylningar, feber, hosta och magsjuka har cirkulerat runt, runt och vi har liksom aldrig helt hunnit återhämta där emellan.

Men nu ska det vända! Mellan nysattackerna planerar jag en lunch med magiska egenskaper; en soppa som tar livet av varenda liten förkylningsbacill! En vitlöksspäckad soppa som kommer att få oss att stinka apa men göra oss friskare än friskast. Sedan håller vi oss friska resten av året. Japp, så blir det!

En av de sällsynta dagarna när alla faktiskt mådde riktigt bra var finaste Elinas 10-årsdag. Hon firade med ett riktigt tjejparty med pizza, glass, lekar och dans. Det var så gulligt och mysigt, det märks verkligen att de börjar bli stora. De satt lugnt och fint runt matbordet och avhandlade stora frågor som killarna i klassen och universums oändlighet. Och de gamla klassikerna sanning eller konka, hela havet stormar och viskleken är still going strong.

Jag vill inte lägga ut några bilder från det då jag inte frågat föräldrarna om lov, men bjuder på dagsfärska bilder av tjejerna istället. Aningens blankögda och rödnästa kanske, men lika fina ändå.

Amanda sitter klistrad framför Barnkanalen och Elina myser i sin one-piece som hon fick i födelsedagspresent.

Och vi har något riktigt roligt att se fram emot! Till påsk ska vi få äran att ta hand om världens sötaste lilla kattflicka Ellen.  Det är min goda vän Lisa som fått kattungar, och vi ska bli fodervärdar åt den här lilla fröken. Vi längtar!

Alltså, det är inte Lisa själv som fött katterna, utan hennes katthona, men det hoppas jag är underförstått…;)

Och om ni själva är intresserade av en vacker Maine Coon-misse finns det fortfarande lediga kattungar. Kolla in Lisas hemsida: http://www.weikums.se och titta på Ellens fina syskon. 🙂

En kan inte klaga…

Jag mår bra och livet knallar på. Här i Ovandal är livet mysigt och trevligt på alla sätt och vis och mestadels är jag fullkomligt lycklig.

Men åh, vad jag önskar att jag kunde finna en lösning på problemen som svävar runt som osynliga andar och spökar i min hjärna. Minnena jag önskar att jag inte hade, missförstånd, orättvisor och besvikelser. Hur mycket jag än försöker hålla sinnet upptaget med annat poppar det ändå alltid upp när man minst önskar det. Nätter igenom löser jag konflikter, skriker ut mina ilska, gråter och söker efter den förlorade samhörigheten.

Kanske är det så för alla, att det finns en sorgetagg som man får lära sig att leva med? Låta tiden ha sin gång och låta det som varit luckras upp i minnesbanken? Alla problem kanske inte går att lösa? Eller..?

Saknad…

Att gladeligen sätta sig själv i fällan!

Efter tre djävulska dagar i soffan vaknade jag imorse, eller i alla fall på förmiddagen, frisk och full av energi. Förutom en ymnigt fjällande näsa och puffiga ögon finns inga spår av sjuka kvar, jag besegrade gladiatorbacillerna. Efter att ha legat och glott på skiten i flera dagar har det rensats, städats, tvättats och putsats så nu är det ordning på torpet igen.

Och om någon tycker att min käre make borde ha städat när jag låg nere för räkning, så kan jag säga att han vet att det inte tjänar någonting till. När det gäller städning är jag allsmäktig i mitt hem, helt enkelt för att det inte duger om han gör det. Jag kan rya och delegera uppgifter till karl och ungar, vilket jag gjort och alla har dragit sitt strå till stacken, men jag måste ha kontroll över se att det går rätt till. Det är samma sak med tvätten, den ska sorteras och vikas efter mina normer, så det är så mycket enklare att göra det själv. Häpp häpp så sätter man sig själv i en riktig kvinnofälla! Men eftersom jag tycker om att städa, och sällan känner mig så nöjd som efter ett intensivt städpass så passar det mig utmärkt.

Igår kväll, när jag började känna ett spirande hopp om livet igen, försökte jag och M ta igen lite försummad tid med ungarna samtidigt som vi ville få bort dem från TV-spelandet ett tag. Lite byggande och pusslande blev det, alldeles lagom mycket aktivitet för mig. Ungarna är däremot vansinnigt understimulerade efter denna inomhushelg. Nyss åkte de inlines. I hallen! Ack, ack…

 

 

Det här roliga pusslet fick ungarna i julklapp av Kjell och Erika. De har alltså skickat in ett foto på ungarna och fått det gjort till ett pussel. Kul idé tycker jag, och en utmärkt present till lite större barn eller till vuxna då det är många, små bitar. Ungarna tröttnade när ”de själva” var ihopbyggda men Magnus och jag gnetade på och fick efter många om och men ihop alla ”vattenbitarna”. Pusslet kommer från www.emmagjort.se.

 

Stackars mig!

Som lärare och småbarnsförälder utsätts man för förkylningssmittor mest hela tiden. Hela hösten hade jag elever som hostade och snorade, men jag klarade mig. Magsjukor cirkulerade, men jag klarade mig. Immunförsvaret har blivit ganska bra med åren måste jag säga! Som ung hade jag influensa varje år, ett antal förkylningar och jag åkte också på magsjuka en eller ett par gånger om året.

Nu för tiden är jag ganska sällan sjuk, peppar, peppar. Det ska till bacillusker på steroider för att få omkull mig. Det är ju himla bra, nackdelen är bara att när jag väl blir sjuk är det inte lite lagom snörvel, sådär så man kan glida runt i morgonrocken, snyta sig lite då och då, mysa framför TV:n och tycka att tillvaron är ganska trevlig. De förkylningar jag åker på nu innebär dagar av oavbrutet snorande, ilsket illröd, skinflådd näsa preparerad med stora papperstussar, inflammerade, röda,  ihopsvullna ögon, matthet, svettningar och allmän misär. Och ja, jag är den förste att erkänna att jag är mesig som vilken karl som helst när jag är sjuk. Ni anar inte hur synd det är om mig just nu! Ful som stryk, eländig och kraftlös.

Och kanske det värsta av allt: jag ser att det skulle behöva städas här, men jag orkar inte göra något åt det. Tortyr!

Bättre sent än aldrig; före och efter!

Magnus har legat i soffan med hosta och feber idag, så jag roade mig med att ta lite bilder med min nya mobil som jag fick i födelsedagspresent. Jag lovade för lääänge sedan att lägga in före- och efterbilder på vårt kök och vardagsrum, men det har inte blivit av. Faktum är att det jobbas förtfarande, så jag har väl aldrig riktigt tyckt att vi varit färdiga, men nu är det iaf väldigt nära.

Det som skulle bli kök 0ch i matrum/vardagsrum. Som ni ser har det börjat läggas golvvärme på den här bilden.

Och så här ser det ut nu! Tyvärr med sämre bildkvalité, men ni lär se att det förändrats en del ändå.

Utsikten är nästan lika vacker nu som på sommaren…

Och jag är så nöjd att jag aldrig vill åka härifrån!

Mobilblogg nr 1

2011 var också året då jag lärde mig blogga med mobilen och tog min första egopic. 😉
Inte så snyggt med diskmedelsflaskan där, men en början. Håll i hatten, här ska bloggas!

Mitt år enligt Facebook. Inte så illa! :)

Årets milstolpar och förhoppningar om framtiden

Ännu ett år till ända, och en hel del har hänt även detta år!

Jag har sagt upp mig från ett jätteroligt jobb med fantastiska kollegor, för att jag inte stod ut med att vara en del av ett privat utbildningsföretag, som genom att pressa ur så mycket de bara kan ur sina anställda, gör miljardvinster av kommunala medel. Man kan inte gå tillbaka i tiden, men utan tvekan tycker jag att Sverige har fortsatt gå åt fullständigt fel håll, och privatskolorna är bara en liten del av detta. Usch!

Nu är jag tillbaka i den kommunala skolan vilket är såväl positivt som negativt. Det finns stora problem, inte minst pga bristande resurser, men man måste beundra den otroliga mängd energi och kraft som lärarkollegorna lägger ner för att göra allt de kan för eleverna som går där. Åh vad jag önskar att alla skolpolitiker gick in som vikarier i skolan under minst ett läsår för att verkligen förstå vad det är de sitter och bestämmer om! Tänk vilken skillnad det skulle kunna göra! Borde det egentligen inte vara ett krav, att de som sitter på makten och pengarna har sett verkligheten?

Årets höjdpunkt var utan tvekan mitt och Magnus bröllop som blev precis så fint och härligt som jag hade önskat mig. Känslan av att äntligen ha hamnat rätt är fantastisk! Jag bara älskar mitt liv här i Ovandal med min underbara, lyckliga familj! ❤

En ny liten släkting såg för första gången dagens ljus. Sötaste lilla Elton! Brorsdottern Camilla och hennes Jörgen är de stolta föräldrarna till guldklimpen.

Sedan har det varit en del tråkigheter också, men de tänker jag lämna till det förgångna nu. Allt leder nämligen till det bästa, så det så!

Inför det nya året önskar jag…

att livet här hemma ska fortsätta vara harmoniskt, glatt, njutbart och kärleksfullt.

träffa goda vänner lite oftare. Där behöver jag verkligen bättra mig!

skaffa ett husdjur. (Jag har bearbetat Magnus länge och väl, och han börjar mjukna. 😉

gå minst en kurs i något som intresserar mig, något som har med människors välbefinnande att göra.

komma i form, allt hemmamys har gjort mig lite för mjuk och bullig.

fortsätta utvecklas på alla nivåer.

intressanta och roliga upplevelser.

god hälsa, kärlek och kloka insikter för alla!

Gott Nytt År!