Livet runt 40 och stackars lilla Calle G

Standard

En del säger att livet börjar vid 50, och kanske är det en tid när livet får ett uppsving igen. Man kan ju alltid hoppas! Ingenting är så bra att det inte kan bli bättre! 🙂

För egen del tycker jag att det goda livet började vid 35, när jag på riktigt hittade mig själv och saker började falla på plats. Jag känner mig synnerligen tillfreds med mig själv, mitt liv och det jag hittills uppnått. Jag har en fantastisk sambo som snart blir min äkta man, jättefina barn och ett jobb som är krävande men förmodligen precis vad jag behöver just nu. Jag är inte rik, men jag har tillräckligt för ett bekvämt och trevligt liv, och kanske det viktigaste: jag skäms inte för något längre.

Jag har kanske inte alltid fattat rätt beslut i mitt liv (vilket jag inte kan veta säkert eftersom jag inte sett hur utfallet hade blivit om jag agerat annorlunda). Som jag ser det idag har jag gjort så gott jag har kunnat och det är gott nog. Att acceptera och kunna förlåta sig själv tror jag är en förutsättning för sann lycka. Då kan man leva sitt liv efter eget huvud/hjärta och inte behöva bekymra sig om hur andra ser på en. Det är sann frihet!

Dessa funderingar får mig att tänka på kungen (ja, självaste Cal Gustf av alla människor). Han är ju numera en till åren mogen man, men hans uppväxt i en skyddad verkstad med uppassare , ja-sägare och beskyddare har berövat honom möjligheten att utvecklas till en stark och fri människa. Hur löjlig jag än tycker att hela monarkigrejen är kan jag inte annat än tycka synd om honom. Tänk vad uppfriskande det hade varit om han istället för att sitta och dementera sina utsvävningar hade yttrat något som:

– Jo för fan, visst har jag varit på strippklubbar! Det fattar ni väl att man blir less på att strutta runt bland kostymnissar, kandelabrar och primadonnor och behöver lite rajtantajtan emellanåt! Jag är ju inte bara kung, jag är ju en människa också! Hur ska jag lära mig något om livet så länge om jag bara får uppleva av andra utvalda delar av det? Mina erfarenheter från den här tiden fick mig att komma till insikt om vad som är viktigt, hur livet kan se ut för dem som inte är födda med silversked i munnen, och gjorde mig till en bättre man med ett vidare seende. Ni må tycka att jag har gjort fel, och om ni saknar förtroende för mig får jag acceptera det och stiga åt sidan, men jag ångrar ingenting!

Jag har förstått att många tycker synd om kungen för att han jagas av pressen. Jag ser det som att han äntligen har fått en chans att stå för vem han verkligen är, att sträcka på sig och inse att en människas storhet inte ligger i en titel eller i generna. Tyvärr har han inte tagit chansen, utan framstår som en mycket liten och rädd man och får stå ut med att framställas som en pajas. Stackars lilla Calle G…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s